Advokaten Thomas Olsson: Det är Gubb-Jan Stigson som ljuger

Nu haglar det beskyllningar mellan de två stridande Quicklägren. Det är Sture Bergwalls nya advokat Thomas Olsson som går till motattack mot Gubb-Jan Stigsons debattartikel i Newsmill.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen, skriver Thomas Olsson.

Bråket gäller omständigheterna kring ett DNA-fynd som upptäcktes i fallet Gry Storvik. Gry Storvik hittades mördad på en parkeringsplats i Myrvoll, strax söder om Oslo för 24 år sedan. Omtöcknad av enorma doser narkotikaklassade preparat tog den psykiskt sjuke Sture Bergwall, under namnet Thomas Quick, på sig mordet i slutet av 1990-talet. I juni år 2000 dömdes Bergwall för mordet i Falu tingsrätt. Det fanns inga tekniska bevis som kunde binda honom till brottet, men det fanns fynd i form av blod från förövaren som skadat sig själv vid dådet, och sperma som hittades i kvinnan. Gubb-Jan Stigson påstår i artikeln att advokaten Pelle Svensson ljuger i sin rättsutredning som han lämnade in för tre år sedan till Justitiekanslern. Pelle Svensson menar i rättsutredningen att DNA-fynden undanhållits tingsrätten.
– Vad Pelle Svensson påstår i rättsutredningen, i Newsmill och vad som står att läsa i hans bok är stor omfattning grovt lögnaktigt. Allvaret i det framgår när lögn nu dyker upp också i Quicks resningsansökan, skriver Gubb-Jan Stigson, kriminalreporter, i debattartikeln som publicerades i fredags.

Bråket
Det har sedan tidigare konstaterats att sperman inte tillhörde Sture Bergwall. Analysen av det främmande blodet som fanns på Gry Storviks kropp visade sig tillhöra samma blodgrupp som Sture Bergwalls, men det saknas redovisning av DNA-analys. I den första resningsansökan som gäller mordet på israelen Yenon Levi har det skett en brevväxling där åklagare och advokater fått säga sitt. Och det är det här som nu orsakat bråket. I en inlaga som skickades in av Sture Bergwalls nya advokater Thomas Olsson och Martin Cullberg nämns Pelle Svenssons rättsutredning.
Gubb-Jan Stigson går i debattartikeln till angrepp mot tilltaget.
– Olsson och Cullberg för in Svenssons lögn i resningsprocessen. Alla säkert i god tro. Hur ska ledamöter i Svea hovrätt veta att vad advokaterna framför är lögn, skriver Gubb-Jan Stigson.

Thomas Olsson, advokat. Foto: Micael Engström

”Stigson ljuger”
I söndags skrev advokaten Thomas Olsson en kommentar i anslutning till artikeln på Newsmill. Sture Bergwalls advokat går till hårt motangrepp mot Gubb-Jan Stigson.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen. Uppgiften har aldrig redovisats som något stöd för resningen, utan omnämndes endast med anledning av att åklagaren hänvisade till JK:s beslut, skriver Thomas Olsson.
Han menar att Stigson medvetet ljuger om att resningsansökan på något sätt bygger på Pelle Svenssons påstående om att tingsrätten undanhållits DNA-fynden. Det är inte på grund av DNA-fynden som rättsutredningen tas upp av Sture Bergwalls advokater. I stället är det på grund av att åklagaren i resningsärendet hänvisat till JK:s beslut när det gäller hur åklagare och polis agerat under förundersökningen och rättegången.
– Den anfördes av Sture Bergwall som ett skäl för att hovrätten inte skulle beakta JK:s bedömning. Det vet Gubb-Jan Stigson och därför ljuger han, skriver Thomas Olsson.

LÄS ARTIKELN OCH KOMMENTAREN HÄR:
Newsmill 27/11 2009 – Så hamnade lögnen i Quicks resningsansökan

Claes Borgström intervjuas i Svenska Dagbladet

”Naturligtvis har man skyldighet att uppmärksamma om erkännandet förefaller falskt” Claes Borgström, 2009

Thomas Quicks advokat under mordrättegångarna intervjuas i dagens Svenska Dagbladet. Men i intervjun tiger Claes Borgström om sin insats i Quickhärvan. Precis som han gjorde under de elva polisförhören i fallet Yenon Levi. I det 288 sidor långa förhörsprotokollet är Borgström knäpptyst.

I resningsansökan, som det fattas beslut om i december, anklagas Borgström för att ha varit passiv vid rättegångarna. Polisen förhörde Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick, vid tolv tillfällen under mordutredningen i Yenon Levi fallet. Borgström var närvarande vid elva av dessa förhör. I det 288 sidor långa förhörsprotokollet ställer Borgström inte en  enda fråga.
– Naturligtvis har man skyldighet att uppmärksamma om erkännandet förefaller falskt. Tror man inte på historien måste man agera, tala med sin klient och få vederbörande att berätta sanningen, säger Claes Borgström i Svenska Dagbladet.

”Larvigt misstänkliggörande”
Efter det första förhöret i Yenon Levi fallet fick Borgström frågan om han hade något att tillägga. Det hade han inte. Efter att ha tigit sig igenom ytterligare sju förhör fick han återigen samma fråga. Och kom med samma svar. Under de resterande förhören var han fortfarande knäpptyst.
Det finns uppgifter om att Borgström tjänade flera miljoner kronor på att vara försvararen i mordrättegångarna mot Sture Bergwall.
– Det är ett larvigt misstänkliggörande. Fem rättegångar, som det blev, innebär en stor tidsåtgång. Men om jag inte haft det här målet hade jag haft andra, säger Claes Borgström i Svenska Dagbladet.
Borgström får i intervjun frågan om han har varit en dålig advokat, som fler än Sture Bergwall hävdar.
–Jag vill, som sagt inte kommentera det här. Redan att säga att jag fullgjorde mitt uppdrag på ett korrekt sätt är för mycket.

LÄS HELA INTERVJUN HÄR:
Svenska Dagbladet 29/11 – Söndagsintervjun

Vem är vem i Quickhärvan?

Det finns en mängd människor som gjort karriär på att fälla Thomas Quick för åtta mord. Nu presenterar vi fem nyckelpersoner som gjort karriär på Quickärvan. Vi reder ut vem som är vem. Och vad som hände med dem efter att polisutredningarna lades ned.

Christer van der Kwast – åklagaren som var förundersökningsledaren och den som fick Sture Bergwall dömd för åtta mord.

Åklagaren

Christer van der Kwast jobbade i början på 1990-talet som länsåklagare i Hörnösand.  När Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick,  erkände mordet på Johan Asplund i Sundsvall fick han fallet på sitt bord. Johan Asplunds försvinnande tillhörde van der Kwasts tjänsteområde. Eftersom han redan var insatt i Sture Bergwalls vård fick han fortsätta undersöka resten av erkännandena som kom att omfatta över 30 mord. Det slutade med att han fick Sture Bergwall fälld för åtta av de erkända morden. När Bergwall fick sin medicinering borttagen meddelade han att han inte tänkte delta i några fler mordutredningar. Christian van der Kwast valde då att lägga ned samtliga fortsatta mordutredningar mot Bergwall. Bara det är anmärkningsvärt  –  sedan när slutar svenska myndigheter med mordutredningar bara för att den misstänkte inte vill vara med i utredningarna?

Karriärsdrag
Efter morddomarna sköt juristkarriären i höjden för Christian van der Kwast.
– Det tog en väldig fart. Utan Quick-rättegångarna hade han aldrig nått så långt, säger Jan Guillou i en artikel i Aftonbladet, som publicerades den 21 november 2008.
Christian van der Kwast flyttade till Stockholm och blev i fem år chef för den prestigefyllda Riksenheten mot korruption. De senaste tolv åren har han blivit känd som mutkolvarnas värsta fiende – trots att resultatet varit magert.  Bland annat har han åtalat Skandiadirektören Lars-Eric Petersson för att ha spridit miljoner över sig själv och andra chefer. Det var van der Kwast som genomförde den uppmärksammade husrannsakan mot TV4:as nyhetsredaktion år 2007. Utredningen gick ut på att ta reda på om det var en muta när TV4:s reporter Anders Pihlblad bjöd dåvarande statssekreterare Ulrica Schenström (m) på krogen. Husrannsakan skapade stort rabalder i medievärlden. Inte sedan IB-affären på 1970-talet har en husrannsakan skett mot en stor nyhetsredaktion.
– Självklart är jag oerhört upprörd över detta. Att det kommer poliser och kräver att få göra husrannsakan på en nyhetsredaktion är mycket allvarligt. Det finns alltid personer på en nyhetsredaktion som är där för att lämna uppgifter eller vidimera andra uppgifter. Det är inte självklart att de vill bli sedda av polisen, säger Cecilia Giertta, kommunikationsdirektör på TV4, i en artikel i Aftonbladet som publicerades den 7 november 2007.
De spektakulära fallen skapade stora rubriker i tidningarna – men inget av målen ledde till fällande dom. Under 2009 pensionerade sig Christer van der Kwast men han har fortsatt engagera sig i Quickmålen genom att skicka in ytterst ovanliga inlagor till Svea Hovrätt som svar på Sture Bergwalls resningsansökan.
– En resning vore i det närmaste en tragedi för honom, säger journalisten Jan Guillou i Aftonbladetartikeln från 2008.

Seppo Penttinen, polisutredaren som höll i hundratals förhör med Sture Bergwall.

Polisen

Seppo Penttinen, utredare från Sundsvallspolisen som blev förhörsledare i samtliga fall som rörde mordutredningarna. Penttinen  inledde en nära relation med Sture Bergwall. Det har framkommit uppgifter i media om  att Sture Bergwall kunde prata i timmar med Penittinen på hans hemtelefon. Det har riktas allvarlig kritik mor Penttinen om att han ställt ledande frågor och på andra sätt hjälpt till med att få erkännandena att stämma med verkligheten. Enligt resningsansökan har Penttinen dessutom ljugit i rättegångarna och hävdat att förhören skötts exemplariskt, utan ledande och upprepande frågor – trots att det exempelvis finns dokumenterat att frågan om mordvapnet upprepades 151 gånger.

Karriärsdrag
Penttinen gjorde karriär som mordutredare och arbetar nu vid polisen i Sundsvall. Har enligt obekräftad uppgift hållit i föreläsningar på polishögskolan om förhörsteknik.

Sven-Åke Christianson, psykologiprofessor och minnesforskare. Har vittnat som sakkunnig att Quick berättar om verkliga minnen, vilket tingsrätterna fäst stor vikt vid.

Minnesexperten

Sven-Åke Christianson var oerhört engagerad i fallet Thomas Quick. Förde långa diskussioner med Sture Bergwall om seriemördare som Ted Bundy och andra kända fall.
–  Sven-Åke var ett riktigt seriemördarfreak, säger Sture Bergwall i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Christianson är biträdande professor och leg psykolog vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, och forskar bland annat om traumatiska minnesupplevelser. I mordrättegångarna mot Quick kallades han in av åklagaren som expertvittne. Det var Christianson som skrev de häpnadsväckande vallningsinstruktioner som publicerats i ett tidigare blogginlägg på den här sidan.
– En riktig virrpanna. Han är professor i rättspsykologi på Stockholms universitet och har intygat att Quick talar sanning. Men det kanske är så det är. Man kanske måste vara psykolog för att få för sig det, säger Leif GW Persson, polisprofessor,  i en intervju på sajten Nyheter24, som publicerades den 20 april 2009.

Karriärsdrag
Föreläser bl a vid kurser i avancerad förhörsteknik för poliser. Christiansson har också skrivit böckerna Brott och minne, 1996 och Traumatiska minnen, 2002. Han är även medförfattare till boken Avancerad förhörs- och intervjumetodik, 1998. Böckerna saluförs på diverse bokförsäljningssajter med hänvisning till att Christianson ”har medverkat och konsulterats i ett stort antal mordutredningar.”

Gubb-Jan Stigsson, journalist på lokaltidningen Dala-Demokraten.

Journalisten

Stigson är den journalist som ivrigast skrivit om den påstådda seriemördaren Sture Bergwall. Har skrivit oräkneliga antal artiklar om Bergwall, och följt honom sedan årtionden tillbaks.
– Fenomenet Quick har sysselsatt mig i 18 år. Jag har rätt gott grepp över vad som är sant och falskt och av betydelse, skriver Gubb-Jan i en debattartikel på sajten Newsmill, i augusti 2009.
Gubb-Jan  beskylls i boken ”Thomas Quick är död” för att ha gett Sture Bergwall böcker som handlat om de påstådda mordoffren Johan Asplund och Olle Högblom (”Fallet Johan” och ”Har du sett Olle?”).
– Det är i och för sig inte uteslutet. Jag minns inte det, men vill i självkritisk nit inte kategoriskt förneka det, säger Gubb-Jan Stigson i en debattartikel i Aftonbladet, som publicerades den 8 juni 2009.
Enligt Sture Bergwall hjälpte böckerna honom att erkänna morden.

Karriärsdrag
Gubb-Jan Stigson fick publicist klubbens stora pris 1995 (inte att förväxla med det prestigefyllda Albert Bonniers Stora journalistpris). Var under en period vice ordförande i Kriminaljournalisternas klubb. Förekommit flitigt i media som en av de Quickanhängare som tror att Sture Bergwall är skyldig till seriemord.

Claes Borgström, Sture Bergwalls advokat i sex av mordrättegångarna.

Försvararen

Advokat Claes Borgström anklagas i resningsansökan för att ha varit passiv i rättegångarna och inte tillvaratagit sin klients intressen.
– Jag och Claes Borgström, som vanligtvis är en mycket duktig och kompetent advokat, var goda vänner innan allt det här hände. Men det här har lett till att vår vänskap gått i kras. Efter att jag förklarade vad jag tyckte om det hela har vi inte hörts vid. Borgström har väl fått in cirka fyra miljoner kronor plus moms för att hålla pipan och inte göra det jobb som han normalt sett är duktig på, säger Leif GW Persson, polisprofessor, i en intervju på sajten Nyheter24 som publicerades den 20:e april 2009.

Karriärsdrag
Mellan åren 200 och 2007 utseddes Borgström till Sveriges jämställdhetsombudsman (JämO) av den dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Den sista augusti 2007 slutade han som JämO. Förra året utsågs han till socialdemokraternas taleperson i jämställdhetsfrågor. Efter att ha slutat som JämO bildade han en advokatbyrå tillsammans med den förre justitieministern Thomas Bodström (S).

FOTNOT: Bilderna är länkade från de artiklar de är tagna ifrån (klicka på en bild för att komma till sajten där de är publicerade).

Thomas Quick intervjuas om missbruket, 2008

Quick fick enorma doser narkotika
– men domstolarna fick ingenting veta

Sture Bergwall började erkänna de första morden 1993 på Säters sjukhus under namnet Thomas Quick.  Det som framkommit sedan han tagit tillbaks sina erkännanden är att han utsatts för en tung medicinering och en tvivelaktig terapimetod.

Det har haft en avgörande betydelse för att Sture Bergwall lämnat falska erkännanden enligt den resningsansökan som är under behandling. Domstolarna fick aldrig veta att Sture medicinerades tungt och inte heller fick de någon information om att erkännandena kommit fram igenom en terapi som går ut på att plocka fram förträngda minnen.
– Varje person som får den typen av diagnos borde undersökas om han eller hon har varit påverkad av benzodiazepiner eller andra psykotropiska droger som har påverkan på vårt psyke. Det här är något som absolut inte bör missa, säger Anna Dåderman, i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Anna Dåderman har doktorerat i både psykologi och rättspsykiatri. Hon brukar bland annat föreläsa på polishögskolan om benzodiazepiner.

Massiv medicinering
En vanlig dag kunde Sture Bergwall enligt journalerna få sex  st Stesolid à 5 mg, fem st Xanor à 1 mg, en prefill Stesolid 10 mg,  två st Halcion à 0,75 mg, två st Rohypnol, sex  st Treo comp och  sex  st Panacod. Alla dessa mediciner är narkotikaklassade. Men det var inte stopp där. Sture hade även mediciner ”vid behov” vilket innebar en så gott som obegränsad tillgång mediciner.
– Medicineringen har varit massiv och väldigt experimenterande om man säger så. Mycket stora doser. Enorma doser. Jag har aldrig hört talas om något fall, någonstans, som fått så pass mycket och så pass länge, säger Anna Dåderman, i dokumentären.

Risk för falska erkännanden
I resningsansökan där Anna Dåderman gått igenom Sture Bergwalls patientjournaler hävdar hon att det ligger en förhöjd risk för falska erkännanden. Speciellt om patienten får sådan tung medicinering och samtidigt genomgår den typ av terapi som Sture Bergwall fick. Risken är ännu större för falska erkännanden om terapin genomförs hos en sårbar tvångsvårdad person som lider av allvarlig psykisk störning. Och vars personlighet i de rättspsykiatriska utredningar undersöktes och diagnosticerades med hjälp av metoder som saknar stöd i vetenskapliga studier.

”Väldigt ledsen”
– Jag blev faktiskt väldigt ledsen när jag läste de där journalerna. Trots att jag sett många människoöden. Han kastade sig exempelvis in i en vägg med huvudet framstupa flera gånger i syfte att ta sitt liv. Och personalen tolkade det inte som biverkan av benzodiazepiner – utan att det skulle ha varit konsekvens av det som de kallar för hans ”regridering”. Alltså att det skulle vara framsteg i den terapi som han blivit utsatt för. Det där tyckte jag var så konstigt, säger Anna Dåderman i dokumentären.
Det är ingenting nytt för vetenskapen att dessa mediciner kan ge kraftig biverkningar.
Men trots det nämndes inte detta i någon av de rättegångar som fällde Sture Bergwall för åtta mord.

SE OCKSÅ:
(OBS! Varning för stark läsning)
Utdrag ur Sture Bergwalls patientjournal

Därför måste Quick få resning

Beslut om resning närmar sig med stormsteg. Redan i december väntas ett beslut komma. Nu listar vi fem glasklara skäl till varför Quick måste få resning.

• Flera mördare kan gå fria och möjligheten finns att de mördar igen. Och klockan tickar –  i fallet Yenon Levi finns en man som tidigare varit misstänkt för mordet – men brottet är snart preskriberat.

• De påstådda offrets anhöriga förtjänar att slippa tvivla. En prövning  i en högre instans än tingsrätten kommer att ge de anhöriga en möjlighet att sluta tvivla – oavsett utgången på prövningen.

• Frågetecknen är allt för många i Quickutredningarna. Allmänheten har rätt att få veta om det svenska rättssystemet fungerar eller inte. Det är hittills bara tingsrätterna som tagit ställning till skuldfrågan. En högre instans som tittar närmare på fallet, oavsett utgång, kommer att ge medborgarna en möjlighet att lita på systemet igen.

• Den utpekade medhjälparen vid mordet (som till och med nämns i domarna som medhjälpare, trots att han aldrig ens behövde vittna) förtjänar att få en möjlighet till upprättelse.

• En man kan ha suttit inlåst i 20 år – dömd för brott han inte begått.

Facebook-grupp attackerar Gubb-Jan Stigson

Nu hängs Gubb-Jan Stigson ut i en Facebookgrupp på nätet. Journalisten Gubb-Jan har under alla åren varit en ivrig Quickförespråkare och hävdar än i dag att Thomas Quick är en seriemördare.  I facebook-gruppen som har 326 medlemmar hängs journalisten ut i både bild och text.

De 48 bilderna som är upplagda i facebook-gruppen har alla bildtexter där medlemmarna diskuterar Gubb-Jans journalistik i mindre välmenade ordalag. Det gruppen främst vänder sig i mot tycks vara Gubb-Jans artiklar om Thomas Quick, men även andra artiklar kring bland annat polisinfiltratören Peter Rätz tas upp.

Så här beskrivs gruppen:

NYTTIG IDIOT
Den sk nyttige idioten Gubb Stig Jansson har använt sig av sitt arbete som journalist i eget syfte genom att framhäva sin egen ”förträfflighet” och sprida lögner om andra i uppenbart syfte att utsätta andra för andras missaktning. Gubben fabulerar också helt vilt om hur saker och ting gått till, vem som känner vem och rena lögner publiceras som sanning. Gubb-Stig har gjort sig ökänd som ”nyttig idiot” ( ett uttryck som används inom polisen om journalister som man kan utnyttja i egna syften ) Han är oerhört godtrogen och lättlurad och skriver det han blir ilurad att skriva, han har bara kontakter inom polishuset, inga andra, för han har ljugit så mycket om folk i Dalademokraten att vettiga källor inte pratar med honom, det är från åklagare och polis han får sina uppgifter och blir därmed ett enkelt offer att använda som ”nyttig idiot” ( medan han själv utger sig för att vara en seriös, grävande journalist ) Han har också gjort sig ökänd genom att vid upprepade tillfällen lämna felaktiga uppgifter angående sakkunnigutlåtanden och tekniska spår, även då det gällt så allvarliga saker som mordutredningar…

STORA JOURNALISTPRISET
Gubb-Stig tilldelades stora journalistpriset-95 efter att ha agerat ”nyttig idiot” åt Quickutredarna med Christer Van der Kwast i spetsen. Gubb-Stig sprang deras ärenden och hejade entusiastiskt på när justitiemorden mot Quick genomfördes. Han drev propaganda både för utredningarna och domarna mot Quick i tidningen Dalademokraten. Van der Kwasts karriär tog fart och Gubb-Stig fick pris…

SE GRUPPEN HÄR:
Facebook – Gubb Stig Jansson

Kriminalreportern Gubb-Jan Stigson på Dala-Demokraten har återkommit till det stora fyndet på vinden i Korsnäs ett flertal gånger i sina artiklar om Quick.

Fyndet på vinden var en bluff
– upptäckten mörkades under flera år

Polisen gjorde ett lysande fynd på vinden i Thomas Quicks barndomshem. Två askar med könshår hittades undangömt. Håret har påståtts tillhöra Quicks mordoffer. Men nu visar det sig att det var en bluff – och polisutredarna har vetat om det.

Thomas Quick berättade för polisutredare och terapeuter att han gömt likdelar i sitt barndomshem i Korsnäs utanför Falun. Polisen sökte igenom huset i jakten efter bevis, sommaren 1996.
– Det har skett en tilläggsisolering på vinden i det huset . Men vi har lyft på isoleringen där och gått igenom hela vinden utan att hitta någonting, säger Lennart Jarlheim, fd poliskommissarie i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.

Fynd hittades
Men den privatägda likhunden Zampo markerade på en plats som Quick pekat ut. Väl dolt i Quicks gamla vindsrum, som senare också hade disponerats av andra hyresgäster, hittades en tändsticksask och en cigarettask med avklippt könshår.
– De hittade könshår i en tändsticksask. Ja! Tänkte jag då. Där fick ni ett konkret bevis på mina missgärningar, säger Sture Bergwall i dokumentären.
Under åren som seriemördaren Thomas Quick antydde han att könshåret kunde tillhöra ett av hans påstådda offer, Alvar Larsson.

Kwast ville analysera
När domarna mot Quick började ifrågasättas allt mer under 2002, efter domen mot Johan Asplund, utryckte åklagaren Christian van der Kwast en önskan om att att analysera könshåret som hittades på vinden.
– Vi kanske skulle se om det går att komma vidare med detta, säger Christer van der Kwast, i en intervju i Svenska Dagbladet, i oktober 2002.
I artikeln öppnar åklagaren för att med ny utvecklad DNA.teknik komma vidare med utredningen. Och på så sätt – som det står i artikeln – kunna tysta dem som hävdar att Quick är mytoman.
Framför allt var det könshåret som lyftes fram som det bevis som skulle få Thomas Quicks tvivlare på fall.

”Smusslades undan”
Men någon analys av materialet presenterades aldrig för allmänheten – fram tills dess att Hannes Råstams senaste dokumentär visades i TV den 8:e november i år. Då avslöjas det att asken som könshåret låg i tillverkades 1989 – fem år efter det att Quick flyttat från huset. Quick kan alltså inte ha lagt asken på vinden.
– Det här visar på det ständiga fusket. Allt som talade mot mig som gärningsman undanröjdes och smusslades undan, säger Sture Bergwall i dokumentären.

SE OCKSÅ:

• Svenska Dagbladet 2002 – DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick

• Dokument inifrån – Att skapa en seriemördare

Flera medhjälpare pekades ut

– ingen av dem hördes i mordrättegångarna

Flera medhjälpare pekades ut i rättegångarna mot Thomas Quick. Minst sex olika personer beskylldes för att ha varit med vid de påstådda morden. Men ingen av dem har kunnat knytas till att ha något med morden att göra.

Det påstår Sture Bergwalls advokater i den resningsansökan som gäller fallet Yenon Levi. Flera av utpekandena har bevisligen varit falska. I ett av fallen pekade Thomas Quick ut en medgärningsman i ett påstått mord Norge. Pojken som skulle ha sexuellt utnyttjats, strypts, styckats och blivit uppäten av den utpekade medgärningsmannen, visade sig senare vara vid liv.
När Sture Bergwalls bror, Sten-Ove Bergwall, fick se resningsansökan som lämnades in i april i år, fick han för första gången läsa om vad terapeuten vittnat om inför domstol i Johan Asplund målet.
– Först nu för några veckor fick jag se i text vad han hade sagt 1995 och vad de hade gått och trott på om mig hela tiden. Nämligen att medans Sture styckade Johan Asplund så stod jag en bit ifrån och onanerade. Detta har alltså stått i papprena om mig i 14 år utan att jag känt till det. Det är ingen som konfronterat mig med dessa påståenden och frågat mig om det är sant, säger Sten-Ove Bergwall i en intervju i Nyhetsmorgon på TV4 som sändes i våras.

Befann sig i Stockholm
Vid morden på makarna Stegehuis i Appojaure pekade Thomas Quick ut en medhjälpare. Mannen som pekades ut var Jonny Farenbrink. Enligt Quick var det Farenbrink som föreslog att makarna skulle dödas och det var han som transporterade dem fram och tillbaka till brottsplatsen. Johnny Farenbrink hördes aldrig i rättegången – han befann sig nämligen bevisligen i Stockholm vid tidpunkten för mordet.
Thomas Quick har även uppgett att en namngiven person var med och deltog i mordet på Thomas Blomgren i Växjö 1964. Men det har visat sig att Thomas Quick, som var 14 år vid tillfället, var på konfirmationsläger samma datum – ungefär 105 mil därifrån.
– Det här är det allra svåraste för mig, för min personliga del. Att andra har drabbats, att Sten-Ove har drabbats och att goda kamrater har drabbats. Det är många utpekade gärningsmän, säger Sture Bergwall i intervjun i Nyhetsmorgon på TV4 som sändes i våras.

Hördes aldrig
Men trots att flera gärningsmän pekats ut hördes aldrig någon av dem i rättegångarna. Advokaten och åklagaren ansåg inte att det var nödvändigt. Detta hade domarna i Quickmålen kunnat ifrågasatt och begärt att de påstådda medgärningsmännen skulle ha vittnat. Men det gjorde de inte – och Quick ansågs trovärdig. I flera av domsluten nämns medhjälparna gång på gång.
Sture Bergwall har enligt resningsansökan pekat ut flera personer som medgärningsmän i allvarlig brottslighet. De falska beskyllningarna visar enligt resningsansökan på hur mycket tvivel det borde finnas om att Sture Bergwall verkligen talat sanning i rättegångarna.

Sten-Ove Bergwall, journalist och författare, är Sture Bergwalls bror. Han är en av alla de som falskeligen blivit utpekad som medhjälpare till mord. De har båda två tillsammans skrivit boken ”Thomas Quick är död”. I boken försonas de båda bröderna med varandra efter 20 år.

SE OCKSÅ:

• Thomas Quick gör upp med sitt förflutna – TV4 Nyhetsmorgon 2009

Beslut väntas i december

Beslutet om det blir någon resning för Sture Bergwall väntas komma i december. Det är Svea Hovrätt som har hand om resningsansökan som lämnades in i april i år. Beslutet har väntats tidigare – men ständigt skjutits upp.

Det är den första resningsansökan angående fallet Yenon Levi som nu ligger på Svea Hovrätts bord. Sture Bergwalls advokater Thomas Olsson och Martin Cullberg lämnade in ansökan den 21 april i år.
– Som det ser ut nu kommer inte beslutet i november. Troligtvis kommer det någon gång i december, säger den ansvarige vid Svea Hovrätt.
Enligt honom finns det fortfarande en del kvar att göra innan beslutet kan fattas. Men alla handlingar och inlagor uppges nu ha kommit in till Svea Hovrätt.
– Det är ett omfattande material som vi har att gå igenom. Det tar tid att se över allt.