Reporter förbjuds skriva om Quickfallet

Journalisten Gubb-Jan Stigsons skriverier om Quickfallet i Dala-Demokraten har fått ett hastigt avslut. I fredags rensades bloggen på nästan samtliga inlägg om fallet.
Nu har kriminaljournalisten förbjudits att skriva mer om Quickhärvan under tidningens namn.

Gubb-Jan Stigson har sedan 1990-talets början skrivit otroliga mängder med artiklar om ”seriemördaren” Quick i Dala-Demokraten. Länge sågs han som en oemotsagd expert på det omtvistade fallet.
Tidningen profilerade sig till viss del på sin hårdkokta kriminalreporter som hade en stenhård koll på rättsfallet där Sveriges genom tiderna värsta mördare figurerade.
Men det är en sak att skriva hyllmetrar om ett otäckt monster som dömts för flest mord i hela norden, en helt annan sak är det att skriva nedväderande och kränkande artiklar om en oskyldig  psykpatient som utsatts för den värsta felbehandlingen någonsin inom den svenska rättspsykatrin.
Sedan ett par års tid, när det svenska rättsväsendet börjat skaka i sina grundvalar, förbjöds Stigson att skriva fler av sina ”objektiva” artiklar i tidningen.
Gubb-Jan Stigson fortsatte dock att ha redaktionens tillåtelse att skriva om fallet i sin blogg och delta i debatter av olika slag.

Förbjudits skriva
Nu har den nytillträdde ansvarige utgivaren Mats Larsson beslutat att helt  förbjuda Gubb-Jan Stigson att skriva om Quickfallet  på Dala-Demokraten.
I fredags rensades bloggen, som enligt marknadsföringen handlar om ”sanningar, både obehagliga och provokativa”, på nästan samtliga inlägg som handlar om Sture Bergwall.
Det är oklart varför vissa inlägg fortfarande finns kvar. Kanske anser den ansvarige utgivaren att inläggen inte utgör någon fara för stämning.
Det står dock klart att ett redaktionellt beslut fattats på Dala-Demokraten. Ett beslut som inte bara förbjuder kriminalreporten att skriva om fallet i sin blogg, utan som från och med nu också hindrar honom från att skriva debattartiklar under tidningens namn.

Senaste debatten
Kanske var det den senaste debatten Gubb-Jan Stigson deltog i (Lyssna på SR:s Studio Ett här) som fick de ansvariga på tidningen att reagera. I sändningen för rättshaveristen ett förvirrat samtal (som troligen endast han själv hänger med i) om Quickfallet med den betydligt mer lättförståeliga journalisten och researchern Jenny Küttum.
Kanske är det åklagarnas sensationella beslut att lämna in resningsansökningar för de resterande mordomarna som fick tidningen att vakna.
Eller så var det helt enkelt ett plötsligt sting av medmänsklighet som grep tag i tidningsredaktionens ledning.

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.
Inslaget kommer från Veckans brott som tog upp mordet på Tomas Blomgren i det senaste avsnittet.

Mordet som startade Quickskandalen

Ett av de första morden som Sture Bergwall erkände var mordet på Thomas Blomgren i Växjö 1964. Det var det erkännande som blev startskottet för hela Quickkarusellen. Mordet ansågs vara polisiärt uppklarat – fram tills för något år sedan då det visade sig att Bergwall befunnit sig 50 mil bort.

Bildbeviset kan ni se här bredvid. Sture Bergwall  var nämligen på konfirmation dagen efter att mordet begåtts. Strax under artikeln i Falu-Kuriren om mordet på Tomas Blomgren, finns en artikel med bild på den då 14-årige Sture Bergwall där han konfirmeras.
Sture Bergwall har senare berättat att han på en permission åkt till Kungliga stadsbiblioteket i Stockholm för att läsa på om mordet.
Historien hade kunnat begränsas till att handla om en psykisk sjuk patient som tagit på sig ett mord han uppenbart inte begått.
Om det inte hade varit för några personer i det yttersta maktskiktet som ville göra karriär.

Journalist pekade ut oskyldig
Journalisten Gubb-Jan Stigson är en av de som varit högst delaktig i de skandalomsusade utredningarna kring Quick.
I fallet med Thomas Blomgren tipsade han polis och åklagare om en namngiven homosexuell man som skulle ha skjutsat Bergwall till Växjö. Mannen pekades ut i en artikel i Dala-Demokraten den 24 november 1995. Gubb-Jan Stigson påstår sig i artikeln vara helt säker på sin sak.
Polisen förhörde mannen vid tre tillfällen – men han hade naturligtvis ingenting med saken att göra. Misstankarna avskrevs.

Skandalen fortätter
Men för den utpekade mannen fick Gubb-Jan Stigsons skriverier ödesdigra konsekvenser.
Mannen hade hållit sin homosexualitet hemlig för omgivningen. Efter polisförhören och Gubb-Jan Stigsons skriverier blev förmodligen mannens liv aldrig sig likt igen.
Men trots att Gubb-Jan Stigson aktivt har deltagit i den största rättsskandalen någonsin får han fortsätta skriva i Dala-Demokraten.
Det är en skandal i sig.

Källa: Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten

”Ett synnerligt välutvecklat luktsinne”

Jan Guillou går till hårt angrepp mot Gubb-Jan Stigson i en krönika som publicerades idag på Aftonbladet. Guillou ifrågasätter bland annat om likhunden Zampo verkligen hade ”ett synnerligen välutvecklat luktsinne” som Stigson påstår.

Likhunden Zampo markerade på platsen där  de numera beryktade och skrattretande ”benbitarna” hittades.
Men det är inte bara journalisten Gubb-Jan Stigsons omdöme av hunden Zampo som Guillou vänder sig i mot.
– Thomas Quick kommer aldrig få resning när det gäller den dom som Dala-Demokraten fällde. Polisreporter Gubb Jan uppfann nämligen ett alldeles eget Quickmord, gick med TV-team i släptåg hem till det påstådda offrets mamma och ”avslöjade” den förfärliga nyheten. Mot felaktiga domar i våra domstolar är det möjligt att få rätt. Mot tidningar är det nästan omöjligt att få rätt, skriver Jan Guillou i Aftonbladet.

LÄS KRÖNIKAN:
Zampos skall dömde Quick – Aftonbladet

Gubb-Jan Stigson bör slipa på argumenten

Gubb-Jan Stigson har ett nytt inlägg på sin blogg. Där klargör han hur skrämmande det är att han inte få komma till tals i debatten eftersom han hela tiden blir refuserad.  Anledningen till att han tar upp ämnet är på grund av Lars Adaktussons debattartikel i Expressen.

– Själv blev jag inspirerad av artikeln och skrev ihop en egen om hur mina egna försök att rätta de värsta felen om Quick ständigt refuserats. Jag fick inte ens svar från Expressen, skriver Gubb-Jan Stigson.
Vi på bloggen är knappast förvånade över att Gubb-Jan Stigson inte tillåts utrymme på tidningarnas debattsidor. Om Gub-Jan i fortsättningen vill bli läst kanske han borde slipa mer på argumenten och skriva texter som är vanligt friska människor kan förstå.
Gubb-Jans debattartiklar om Quickfallen är knappt läsbara. Vi förstår helt enkelt inte gubbens argument när han debatterar.
Vad menar han till exempel med att Sture Bergwall har begått mord, bara för att likhundar har markerat på platser – där inga likdelar har hittats?
Nej, Gubb-Jan. Om du vill skriva debattartiklar hos de stora drakarna måste du ha ordentliga argument. Inte svammel.

LÄS OCKSÅ:
Så tillåts lögnen bli sann – Gubb-Jan Stigsons blogg om sanningar

Gubb-Jan Stigson backar om den tunga ”bevisningen”

Gubb-Jan Stigson har skrivit spaltmeter efter spaltmeter om den tunga bevisningen som de ”mänskliga kvarlevorna” utgör.
Det var ”benresterna” som bevisade Thomas Quicks skuld.
Nu backar den luttrade kriminalreportern i sakfrågan.

– Däremot har det ingen betydelse i resningfrågan. Hedemora tingsrätt valde nämligen att bortse från benbitarna i sin dom. De utgör alltså över huvud taget inte bevis i målet, skriver Stigson på sin blogg idag.
Annat ljud i skrällan var det för några månader sen i den här artikeln och det här blogginlägget. Och för bara ett år sen i det här blogginlägget.
Vi på Quickbloggen är naturligtvis glada över att Gubb-Jan har modet att backa i frågan.
Även om det inte riktigt var så vi hade tänkt oss det hela.

LÄS OCKSÅ:
De gåtfulla benen – Gubb-Jan Stigsons blogg om sanningar

Gubb-Jan Stigson drivs av ett rättspatos?

I ett inslag på P1:s morgonprogram debatterar Stures bror Sten-Ove Bergwall med Gubb-Jan Stigson om de brända ”benresterna”. Lyssnaren får även i en återblick höra Christer van der Kwasts berätta om den ”tunga bevisningen”.

I inslaget får vi höra en upprörd Sten-Ove Bergwall ställa journalisten Gubb-Jan Stigson mot väggen.
– Hoppas du har ätit en stadig frukost, för du kommer få en jobbig dag. Vad är det som driver dig att ställa dig på maktens sida och förfölja en enskild människa? Och kom inte och säg att det är rättspatos, säger Sten-Ove Bergwall i radioinslaget.
Utan en sekunds tvekan svarar journalisten Gubb-Jan Stigson:
– Ja, det är väl rättspatos.

LYSSNA PÅ INSLAGET HÄR.

Peter Schjerva: ”Ytterst dålig journalistik, Gubb-Jan Stigson”

Det är inte bara om Thomas Quick som kriminalreportern Gubb-Jan Stigson skriver om. Nu är han i blåsväder efter en artikel om en 43-årig ostraffad man som tillhör mc-klubben Red Devils i Falun.

Anledningen till att mannen pekas ut i tidningen; han arbetar på en skola. Enligt gymnasiechefen sköter han sitt jobb – dessutom är han omtyckt.
– Ytterst dålig journalistik, Gubb-Jan Stigson, skriver Peter Schjerva, på nättidningen Payback.

LÄS OCKSÅ:
Drömduellen mellan Peter Schjerva och Gubb-Jan Stigson – Mcrazzia
Nu skall bikers utestängas från skolvärlden – Payback
Skolanställd medlem i kriminell organisation – Dala-Demokraten

Gubb-Jan Stigsons attack mot Thomas Quick

Nu tycker journalisten Gubb-Jan Stigson att Bergwall borde ställa upp och vittna till fördel för Quickåklagaren van der Kwast. Det efter att Bergwall skrivit kritiskt om Gubb-Jan Stigson på Twitter.

I ett tidigare blogginlägg skrev Stigson om hur bra han tycker det är att Quickåklagaren van der Kwast anmält Pelle Svensson för grovt förtal. Det var Sture Bergwall snabb med att svara på.
– Gubb-Jan Stigson, Dala-Demokraten, fortsätter att ogenerat slicka makten som andra journalister granskar, skrev Sture Bergwall på Twitter.
Gubb-Jan Stigson svarade med ett nytt blogginlägg.
– Än intressantare är förstås att Sture Bergwall ju är en av få som faktiskt vet vad som är sant i sammanhanget. Bergwall satt i samma rättssal som jag och hörde Kari Ormstad berätta hur det var med den omtalade sperman. Vilket Pelle Svensson påstår att inte har hänt. Bergwall satt och hörde allt om dramatiken också om blodet som Svensson påstår ska ha  undanhållits rätten, skriver Gubb-Jan Stigson.
Journalisten fortsätter med att berätta att han tycker Bergwall borde ställa upp som ett utmärkt vittne till fördel för van der Kwast.
– I Sture Bergwall har den nye justitiekanslern ett alldeles utmärkt vittne till vad som egentligen sas om sperma och blod i Gry-målet. Det kan samtidigt bli en test av dagsformen på Bergwalls trovärdighet i resningsprocessen som lär dra igång inom kort, skriver Gubb-Jan Stigson.

Tre misstag Stigson begår
Det finns ingen rim och ranson alls i Stigsons inlägg.
För det första; varför skulle Bergwall vittna till fördel för någon som berövat honom minst 20 år av livet?
För det andra; hur trovärdigt tycker Stigson det är med vittnen som varit påtända?
Under den aktuella rättegången var nämligen Bergwall hög som hus. Som Stigson säkert vet brukar de svenska domstolarna inte anse att påtända eller fulla vittnen är särskilt trovärdiga  (undantag Quickrättegångarna då rätten aldrig fick veta vilken tung medicinering Bergwall fick). Skulle verkligen en kraftigt neddrogad, och för tillfället psykiskt sjuk man, vara ett ”alldeles utmärkt vittne”?
För det tredje; hur mycket tror Stigson att Bergwall egentligen minns av rättegången?
Kanske skulle Stigson stoppa i sig 6 st Stesolid à 5 mg, 4 st Xanor à 1 mg,  1 prefill Stesolid 10 mg, 2 st Halcion à 0,75 mg, 2 st Rohypnol, 6 st Treo comp, 6 st Panacod, plus stora mängder av extra doser benzodiazepiner, och se hur mycket han minns efter det intaget? Det var nämligen dessa enorma doser narkotikaklassade preparat som Bergwall fick dagligen. Under rättegångarna ökades dessutom doserna till skyhöga höjder.

Otäck attack
Det är svårt att ta till sig Gubb-Jan Stigsons inlägg. Förmodligen menar han inte allvar utan försöker bara på ett makabert sätt att raljera över Bergwall. Det känns väldigt otäckt att han gör det när man tänker på bakgrunden till hela historien. Sture Bergwall är kanske den person som blivit utsatt för den värsta felbehandlingen i modern tid inom den svenska rättspsykiatrin, och därtill en schackpjäs i den största rättsskandalen någonsin.
Gubb-Jan Stigson är en av de som är ansvariga för hela denna fasansfulla härva, men han kan ändå inte låta bli att göra sig lustig på bekostnad av sitt offer.

SE OCKSÅ:
Bergwall som vittne – Gubb-Jan Stigsons blogg

Gubb-Jan Stigson fortsätter tro på sjuka fantasifigurer

Nu har det kommit ett nytt inlägg på Gubb-Jan Stigsons blogg som fortsätter i hans numera klassiska jag-hör-inte-vad-ni-säger-för-jag-håller-för-öronen-retorik. Stigson tar upp att benresterna som hittades under Therese Johannessen-utredningen ska analyseras på nytt. Något han påstår sig välkomna.

Att analysen skulle kunna komma att visa att det är ben från djur tror inte den luttrade kriminalreporten på. Nej, benresterna kommer från en ung människa hävdar han bestämt. Och fantasifiguren Thomas Quick, den fula farbror som man i årtionden skrämt barn med, han finns verkligen på riktigt!

Från Gubb-Jan Stigsons blogg 28/1 2010

Så här är det:
Det finns en avgörande skillnad på djur- och människoben. Ett djur är vuxet inom ett år medan det för en människa tar det upp emot 20 år att bli vuxen. Det här får till följd att ben hos en ung människa har en tunn yta, snabbt övergående i så kallat spongiöst ben. Hos en ung människa finns i benen också vad som kallas tillväxtskarvar.
Så ser Örje-benen ut och det är vad som får experterna Holck och Helmer att säga att benen i  kommer från en ung människa.
Djurben är kompaktare med tjockare benyta och succesiv övergång till spongiöst ben. Det framgår tydligt på bilder i utredningen hur djur- och människoben skiljer sig åt.

Åldern stämmer inte
Det finns dock ett mycket stort problem med bevisningen kring benen. Om osteologernas utlåtanden mot all förmodan är korrekt, och att det verkligen rör sig om ben från en människa, så finns det nämligen vetenskapligt stöd för att personen som benen kommer ifrån i så fall skulle ha varit minst 15 år gammal.
Sture Bergwalls advokater Thomas Olsson, Martin Cullberg, och Slobodan Jovicic har grävt fram uppgifter och hittat forskare som styrker detta påstående. Therese Johannessen försvann när hon var nio år – benen kan alltså omöjligt komma från henne.
Men professor Holck som gjorde utlåtandet till tingsrätten angav felaktigt  att benen troligen var från ett barn med nedre åldersgräns på fem år. Därmed kunde Bergwall dömas för ett mord han inte begått.

Aldrig undersökt djurben
En annan viktig sak att påpeka är att åklagaren Christer van der Kwast anlitat två professorer som saknar erfarenhet av att undersöka djurben. Både professor Per Holck och professor Rickard Helmer understryker i sina utlåtanden till tingsrätten att de har ingen eller obetydlig erfarenhet av att bedöma djurben.
Gubb-Jan Stigson, självutnämnd expert, kan dock se tydligt på bilderna att det verkligen är människoben det handlar om.
Han fortsätter sedan på det inslagna spåret med att visa på vad han anser vara bevis för fantasifiguren Quicks existens.
Han berättar om en vägbom i skogen som minsann var öppen under natten efter Therese försvinnande, vilket skulle innebära att Bergwall har kunnat tagit sig in i skogen.

Vattentätt alibi
Men det har ingen som helst betydelse – för Bergwall var aldrig i skogen. Advokaterna har grävt fram uppgifter om att Bergwall jobbade i sin kiosk i Falun under hela den aktuella helgen. Det finns skriftlig dokumentation som ger Bergwall ett vattentätt alibi. Dokumentation som fifflades bort av utredarna.
Om allt detta tiger Stigson. Han är fullt upptagen med att hålla för öronen och tro på en fantasifigur som det inte ens går att skrämma barnen med längre. Stigson vill hellre se en oskyldig man ruttna bort innanför psykiatrins murar än erkänna att han har haft fel.
Det finns uppenbarligen betydligt farligare människor där ute i världen som föräldrar borde varna sina barn för.

LÄS OCKSÅ:
Försåtliga små fel – Gubb-Jan på nätet

Jan Guillou: Quick blir frikänd

Jan Guillou sparar inte på krutet i en ny Aftonbladet-krönika. Han delar ut en svidande känga till både kriminalreportern Gubb-Jan Stigson, terapeuter och polisutredare.
– Domarna mot Quick en av de största rättsskandalerna i vår tid, skriver Jan Guillou.

Jan Guillou är en av de som under ett flertal år har hävdat att morddomarna mot Sture Bergwall är falska.
– Som väntat fick Thomas Quick sin resningsansökan beviljad. Det betyder att han blir frikänd i en ny rättegång om någon åklagare tar på sig kamikazeuppdraget att driva en mordrättegång utan bevis. Alternativet är att bara lägga ner åtalet. Och därmed är Quick av med en av de åtta morddomar som han under en lång period av narkotiskt rus och behandling med ”minnesterapi” lyckades prata på sig, skriver Jan Guillou.

Hårt angrepp
I krönikan går Jan Guillou till angrepp mot polisutredarna och terapeuterna. Men han delar ut den kanske hårdaste kängan mot sin egen yrkeskår – och en viss kriminalreporter i Falun.
– Thomas Quicks särskilde hävdatecknare, en kriminalreporter i Dalarna, skrev så upphetsande, klargörande måleriskt och dömande om Quick under sån iver och så lång tid att han till och med belönades med Publicistklubbens stora pris. Han kan inte må så bra i dag när Quicks långa marsch mot totalt frikännande inletts, skriver Jan Guillou.

LÄS KRÖNIKAN:
”Quick blir frikänd” – Aftonbladet