Nu kommenterar Gubb-Jan Stigson Facebook-gruppen som starkt kritiserar honom. I sin blogg på Dala-Demokraten målar han ut de 351 medlemmarna som kriminella.
- Själv har jag länge använt den här gruppen som ett slags privat kriminalregister, skriver Gubb-Jan Stigson

- Kan rekommendera alla seriösa betraktare att använda gruppen just så. Medlemmar där är personer man bör undvika att ha att göra med, skriver Gubb-Jan Stigson.
Sedan vi skrev om Facebook-gruppen första gången har medlemsantalet ökat.  Journalisten erkänner att han inte känner till alla 351 medlemmar som är med i gruppen. Men det hindrar inte honom från att gå till attack mot samtliga.
- Medlemskap i gruppen kan gott tjäna som varningstecken. I gruppen finns folk som varit behjälpliga vid mord, som sysslat med grovt narkotikabrott, som har stulit, misshandlat, skändat lik, kränkt kvinnor och skrämt småflickor från att vittna, skriver Gubb-Jan Stigson.

Hänger ut 351 personer
Därmed misstänkliggör journalisten 351 personer som brottslingar. Det är inte en allt för vild gissning att den allra största majoriteten av medlemmarna är vanliga hederliga människor som inte har begått något av dessa brott. Dessutom är de allra flesta medlemmar i gruppen under sina verkliga namn och med verkliga profilbilder.
Det är uppseendeväckande att Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider fortsätter låta Gubb-Jan Stigson skriva för tidningen. Det är inte första gången som han spottar på oskyldiga människor i Dala-Demokratens namn. Naturligtvis går det att förstå Gubb-Jan Stigsons frustration av att bli hånad på det här sättet offentligt. Men det verkar lite overkill att måla ut 351 personer som kriminella bara för att de protesterar mot en dåligt framförd journalistik. Det finns andra vägar att gå för att sätta stopp på gruppen. Om det nu är det som är syftet.

SE OCKSÅ:
Påhittad dubbelgångare – Gubb-Jan Stigsons blogginlägg 10/12
Facebook-grupp attackerar  Gubb-Jan Stigson – tidigare inlägg på Quickbloggen 23/11

Det som inte framgår av polisförhör och annat utredningsmaterial är att Quick hela tiden fick tips om vad han skulle säga i förhören. Polis, terapeut, forskare, rättsläkare och en journalist gav Quick ledtrådar till vad han skulle berätta om.

Små små ledtrådar, som en efter en, lades till i lögnen om seriemördaren Thomas Quicks framfart, och som slutligen fick honom fälld för åtta mord. Här kommer några anklagelser som riktas mot de inblandade i Quickhärvan. Anklagelser som aldrig presenterades för domstolarna – men som om de stämmer -  innebär att de åtta morddomarna grundar sig på rena lögner.

• Polisen Seppo Penttinen kunde vid en rökpaus under förhören ta Thomas Quick åt sidan och förklara vad Quick borde prata mer om, och vad han skulle vara tyst om. Allt för att berättelsen skulle stämma med verkligheten.

• Rättsläkaren gick innan mordrättegången i fallet Trine Jensen pedagogiskt igenom hur mordet hade gått  till. Det var rättsläkaren som visade Quick hur remmen till Trines väska använts för att strypa flickan. Rättsläkaren gav Quick ledtrådar till hur remmen var knuten, vilket Quick sedan berättade om i polisförhör. I domen står det sedan att ”Thomas Quick har vid en demonstration med ett betydligt smalare band, tydligen ett skosnöre, gjort en snara med knutar som i väsentliga delar överensstämde med knutarna på det påträffande bandet”.

• I domarna vittnar terapeuten Birgitta Sthåle och polisen Seppo Penttinen om vattentäta skott mellan terapin och förundersökningen. Enligt dem så delades ingen information mellan polisutredningarna och terapin. Men i själva verket pratade Penttinen och Sthåle med varandra i telefon massor av  gånger. Ståhle hade god insyn i polisutredningarna och var till och med närvarande vid polisförhör. Hon gav Quick tydliga ledtrådar i terapin, som sedan redovisades som Quicks egen berättelse i domstolarna.

• Forskaren Sven Åke Cristianson, som även han vittnat i domstol, är en hängiven seriemördarbeundrare. Han kunde sitta i timmar och diskutera seriemord med Quick. Under de långa pratstunderna på Säters fik, över en kopp kaffe och kanelbullar,  gav Christianson Quick ledtråd efter ledtråd. En ort, ett namn, en ledtråd som nämns i förbifarten, allt för att Quick skulle berätta mer spännande historier om ”mordorgierna”.

• Journalisten Gubb-Jan Stigson har skrivit hundratals artiklar om Quick och befäst bilden av seriemördaren. Det inte många vet är att Gubb-Jan Stigson försett Thomas Quick med viktiga upplysningar. Två gedigna böcker om Johan Asplund och Olle Högbloms försvinnande skickade journalisten till Thomas Quick. Böcker som hjälpte Quick att kunna lämna mer detaljerade beskrivningar av försvinnandena.

”Gubb-Jan Stigsons skriverier – en otäck form av angrepp och smutskastning”

Nu hettar debatten till ytterligare. Advokaten Thomas Olsson har i dag skrivit en ny debattartikel på Newsmill. Gubb-Jan Stigson beskylls för att ha pekat ut en oskyldig medhjälpare till mord i tidningen Dala-Demokraten. Thomas Quick har nu anmält tidningen till pressombudsmannen (PO).

- Faktum är att Gubb-Jan Stigson producerat en så ofantligt stor mängd artiklar, debatt- och blogginlägg, ja till och med bokrecensioner, rörande Quick att de fyller flera pärmar. Samtidigt kan det objektivt sett bara konstateras att den absoluta lejonparten av det Gubb-Jan Stigson skrev visat sig vara fel eller missvisande. Och det alldeles oavsett om man anser Thomas Quick skyldig eller inte, skriver Thomas Olsson i debattartikeln.
Stigson beskylls bland annat för att ha pekat ut en misstänkt medhjälpare i tidningen Dala-Demokraten 1995. I artikeln ska Stigson ha förklarat att han var helt säker på vem som var Quicks medhjälpare vid det påstådda mordet på  Thomas Blomgren i Växjö, 1964. Men vid tidpunkten när Blomgren försvann befann sig Thomas Quick som var 14 år  hela 150 mil därifrån på konfirmationsläger i Falun. Det finns bland annat bildbevis på att så var fallet från en artikel i tidningen Falu-Kuriren.
- För den utpekade mannens del blev misstankarna och förhören synnerligen påfrestande, eftersom han då tvingades vidgå sin homosexuella läggning som han tidigare hållit hemlig för omgivningen, skriver Thomas Olsson.

”Ohederligt av Stigson”
Debattartikeln är ett svar på Gubb-Jan Stigsons artikel ”Så hamnade lögnen i Quicks resningsansökan” från i fredags. I den artikeln anklagas advokaterna för att ha fört in påståendet om att DNA-bevisning undanhållits i målet Gry Storvik.  Men Pelle Svenssons rättsutredning tas enligt advokaten endast upp på grund av att åklagaren i resningsärendet hänvisat till JK:s beslut när det gäller hur åklagare och polis agerat under förundersökningen och rättegången. JK beslutade att fria de inblandade från alla misstankar om att de gjort fel i polisutredningarna. Som anledning angavs att åklagaren inte har någon objektivitetsplikt under rättegången. Thomas Quick har då vänt sig mot att det beslutet ska uppmärksammas  i resningsprocssen eftersom han anser att åklagaren har en mer omfattande objektivitetsplikt.
- Det är den frågan som Svea hovrätt skall pröva, inte något påstående om att DNA-bevisning undanhållits i ett annat mål. Och detta vet Gubb-Jan Stigson mycket väl och därför är det ohederligt av honom att påstå att Svea hovrätt skall pröva en ”lögn” som förts in i resningsärendet av Thomas Quicks ombud, skriver Thomas Olsson.

Anmäls till PO
- Även om det för den som är insatt i ärendet inte är svårt att genomskåda Gubb-Jan Stigsons argumentation, kan det inte accepteras att en enskild individ på detta sätt demoniseras och får så djupt personliga saker som psykiatriska diagnoser uthängda i medierna i tid och otid. Det måste kunna ifrågasättas hur långt denna form av demagogisk journalistik kan drivas utan att den blir samhällsfarlig, skriver Thomas Olsson.
I en mängd artiklar återkommer Gubb-Jan Stigson till att återberätta uppgifter som kommer från Thomas Quicks patientjournaler.  Nu har Thomas Quick anmält Dala-Demokraten till PO.
- I detta fall rör det sig dessutom om en människa som anses vara allvarligt psykisk sjuk. I den egenskapen torde han i och för sig vara mer skyddsvärd än t.ex. politiker och kändisar. Att hans diagnoser och sjukdomsbild används som ett slagträ mot honom när han påstår sig vara utsatt för ett justitiemord och det utan att det föreligger något synbart sammanhang mellan frågorna är djupt upprörande, skriver Thomas Olsson.

LÄS ARTIKELN:
Newsmill 01/12 – Gubb-Jan Stigsons personangrepp mot Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten

Nu haglar det beskyllningar mellan de två stridande Quicklägren. Det är Sture Bergwalls nya advokat Thomas Olsson som går till motattack mot Gubb-Jan Stigsons debattartikel i Newsmill.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen, skriver Thomas Olsson.

Bråket gäller omständigheterna kring ett DNA-fynd som upptäcktes i fallet Gry Storvik. Gry Storvik hittades mördad på en parkeringsplats i Myrvoll, strax söder om Oslo för 24 år sedan. Omtöcknad av enorma doser narkotikaklassade preparat tog den psykiskt sjuke Sture Bergwall, under namnet Thomas Quick, på sig mordet i slutet av 1990-talet. I juni år 2000 dömdes Bergwall för mordet i Falu tingsrätt. Det fanns inga tekniska bevis som kunde binda honom till brottet, men det fanns fynd i form av blod från förövaren som skadat sig själv vid dådet, och sperma som hittades i kvinnan. Gubb-Jan Stigson påstår i artikeln att advokaten Pelle Svensson ljuger i sin rättsutredning som han lämnade in för tre år sedan till Justitiekanslern. Pelle Svensson menar i rättsutredningen att DNA-fynden undanhållits tingsrätten.
– Vad Pelle Svensson påstår i rättsutredningen, i Newsmill och vad som står att läsa i hans bok är stor omfattning grovt lögnaktigt. Allvaret i det framgår när lögn nu dyker upp också i Quicks resningsansökan, skriver Gubb-Jan Stigson, kriminalreporter, i debattartikeln som publicerades i fredags.

Bråket
Det har sedan tidigare konstaterats att sperman inte tillhörde Sture Bergwall. Analysen av det främmande blodet som fanns på Gry Storviks kropp visade sig tillhöra samma blodgrupp som Sture Bergwalls, men det saknas redovisning av DNA-analys. I den första resningsansökan som gäller mordet på israelen Yenon Levi har det skett en brevväxling där åklagare och advokater fått säga sitt. Och det är det här som nu orsakat bråket. I en inlaga som skickades in av Sture Bergwalls nya advokater Thomas Olsson och Martin Cullberg nämns Pelle Svenssons rättsutredning.
Gubb-Jan Stigson går i debattartikeln till angrepp mot tilltaget.
– Olsson och Cullberg för in Svenssons lögn i resningsprocessen. Alla säkert i god tro. Hur ska ledamöter i Svea hovrätt veta att vad advokaterna framför är lögn, skriver Gubb-Jan Stigson.

Thomas Olsson, advokat. Foto: Micael Engström

”Stigson ljuger”
I söndags skrev advokaten Thomas Olsson en kommentar i anslutning till artikeln på Newsmill. Sture Bergwalls advokat går till hårt motangrepp mot Gubb-Jan Stigson.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen. Uppgiften har aldrig redovisats som något stöd för resningen, utan omnämndes endast med anledning av att åklagaren hänvisade till JK:s beslut, skriver Thomas Olsson.
Han menar att Stigson medvetet ljuger om att resningsansökan på något sätt bygger på Pelle Svenssons påstående om att tingsrätten undanhållits DNA-fynden. Det är inte på grund av DNA-fynden som rättsutredningen tas upp av Sture Bergwalls advokater. I stället är det på grund av att åklagaren i resningsärendet hänvisat till JK:s beslut när det gäller hur åklagare och polis agerat under förundersökningen och rättegången.
– Den anfördes av Sture Bergwall som ett skäl för att hovrätten inte skulle beakta JK:s bedömning. Det vet Gubb-Jan Stigson och därför ljuger han, skriver Thomas Olsson.

LÄS ARTIKELN OCH KOMMENTAREN HÄR:
Newsmill 27/11 2009 – Så hamnade lögnen i Quicks resningsansökan

Det finns en mängd människor som gjort karriär på att fälla Thomas Quick för åtta mord. Nu presenterar vi fem nyckelpersoner som gjort karriär på Quickärvan. Vi reder ut vem som är vem. Och vad som hände med dem efter att polisutredningarna lades ned.

Christer van der Kwast – åklagaren som var förundersökningsledaren och den som fick Sture Bergwall dömd för åtta mord.

Åklagaren

Christer van der Kwast jobbade i början på 1990-talet som länsåklagare i Hörnösand.  När Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick,  erkände mordet på Johan Asplund i Sundsvall fick han fallet på sitt bord. Johan Asplunds försvinnande tillhörde van der Kwasts tjänsteområde. Eftersom han redan var insatt i Sture Bergwalls vård fick han fortsätta undersöka resten av erkännandena som kom att omfatta över 30 mord. Det slutade med att han fick Sture Bergwall fälld för åtta av de erkända morden. När Bergwall fick sin medicinering borttagen meddelade han att han inte tänkte delta i några fler mordutredningar. Christian van der Kwast valde då att lägga ned samtliga fortsatta mordutredningar mot Bergwall. Bara det är anmärkningsvärt  –  sedan när slutar svenska myndigheter med mordutredningar bara för att den misstänkte inte vill vara med i utredningarna?

Karriärsdrag
Efter morddomarna sköt juristkarriären i höjden för Christian van der Kwast.
– Det tog en väldig fart. Utan Quick-rättegångarna hade han aldrig nått så långt, säger Jan Guillou i en artikel i Aftonbladet, som publicerades den 21 november 2008.
Christian van der Kwast flyttade till Stockholm och blev i fem år chef för den prestigefyllda Riksenheten mot korruption. De senaste tolv åren har han blivit känd som mutkolvarnas värsta fiende – trots att resultatet varit magert.  Bland annat har han åtalat Skandiadirektören Lars-Eric Petersson för att ha spridit miljoner över sig själv och andra chefer. Det var van der Kwast som genomförde den uppmärksammade husrannsakan mot TV4:as nyhetsredaktion år 2007. Utredningen gick ut på att ta reda på om det var en muta när TV4:s reporter Anders Pihlblad bjöd dåvarande statssekreterare Ulrica Schenström (m) på krogen. Husrannsakan skapade stort rabalder i medievärlden. Inte sedan IB-affären på 1970-talet har en husrannsakan skett mot en stor nyhetsredaktion.
– Självklart är jag oerhört upprörd över detta. Att det kommer poliser och kräver att få göra husrannsakan på en nyhetsredaktion är mycket allvarligt. Det finns alltid personer på en nyhetsredaktion som är där för att lämna uppgifter eller vidimera andra uppgifter. Det är inte självklart att de vill bli sedda av polisen, säger Cecilia Giertta, kommunikationsdirektör på TV4, i en artikel i Aftonbladet som publicerades den 7 november 2007.
De spektakulära fallen skapade stora rubriker i tidningarna – men inget av målen ledde till fällande dom. Under 2009 pensionerade sig Christer van der Kwast men han har fortsatt engagera sig i Quickmålen genom att skicka in ytterst ovanliga inlagor till Svea Hovrätt som svar på Sture Bergwalls resningsansökan.
– En resning vore i det närmaste en tragedi för honom, säger journalisten Jan Guillou i Aftonbladetartikeln från 2008.

Seppo Penttinen, polisutredaren som höll i hundratals förhör med Sture Bergwall.

Polisen

Seppo Penttinen, utredare från Sundsvallspolisen som blev förhörsledare i samtliga fall som rörde mordutredningarna. Penttinen  inledde en nära relation med Sture Bergwall. Det har framkommit uppgifter i media om  att Sture Bergwall kunde prata i timmar med Penittinen på hans hemtelefon. Det har riktas allvarlig kritik mor Penttinen om att han ställt ledande frågor och på andra sätt hjälpt till med att få erkännandena att stämma med verkligheten. Enligt resningsansökan har Penttinen dessutom ljugit i rättegångarna och hävdat att förhören skötts exemplariskt, utan ledande och upprepande frågor – trots att det exempelvis finns dokumenterat att frågan om mordvapnet upprepades 151 gånger.

Karriärsdrag
Penttinen gjorde karriär som mordutredare och arbetar nu vid polisen i Sundsvall. Har enligt obekräftad uppgift hållit i föreläsningar på polishögskolan om förhörsteknik.

Sven-Åke Christianson, psykologiprofessor och minnesforskare. Har vittnat som sakkunnig att Quick berättar om verkliga minnen, vilket tingsrätterna fäst stor vikt vid.

Minnesexperten

Sven-Åke Christianson var oerhört engagerad i fallet Thomas Quick. Förde långa diskussioner med Sture Bergwall om seriemördare som Ted Bundy och andra kända fall.
-  Sven-Åke var ett riktigt seriemördarfreak, säger Sture Bergwall i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Christianson är biträdande professor och leg psykolog vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, och forskar bland annat om traumatiska minnesupplevelser. I mordrättegångarna mot Quick kallades han in av åklagaren som expertvittne. Det var Christianson som skrev de häpnadsväckande vallningsinstruktioner som publicerats i ett tidigare blogginlägg på den här sidan.
– En riktig virrpanna. Han är professor i rättspsykologi på Stockholms universitet och har intygat att Quick talar sanning. Men det kanske är så det är. Man kanske måste vara psykolog för att få för sig det, säger Leif GW Persson, polisprofessor,  i en intervju på sajten Nyheter24, som publicerades den 20 april 2009.

Karriärsdrag
Föreläser bl a vid kurser i avancerad förhörsteknik för poliser. Christiansson har också skrivit böckerna Brott och minne, 1996 och Traumatiska minnen, 2002. Han är även medförfattare till boken Avancerad förhörs- och intervjumetodik, 1998. Böckerna saluförs på diverse bokförsäljningssajter med hänvisning till att Christianson ”har medverkat och konsulterats i ett stort antal mordutredningar.”

Gubb-Jan Stigsson, journalist på lokaltidningen Dala-Demokraten.

Journalisten

Stigson är den journalist som ivrigast skrivit om den påstådda seriemördaren Sture Bergwall. Har skrivit oräkneliga antal artiklar om Bergwall, och följt honom sedan årtionden tillbaks.
- Fenomenet Quick har sysselsatt mig i 18 år. Jag har rätt gott grepp över vad som är sant och falskt och av betydelse, skriver Gubb-Jan i en debattartikel på sajten Newsmill, i augusti 2009.
Gubb-Jan  beskylls i boken ”Thomas Quick är död” för att ha gett Sture Bergwall böcker som handlat om de påstådda mordoffren Johan Asplund och Olle Högblom (”Fallet Johan” och ”Har du sett Olle?”).
- Det är i och för sig inte uteslutet. Jag minns inte det, men vill i självkritisk nit inte kategoriskt förneka det, säger Gubb-Jan Stigson i en debattartikel i Aftonbladet, som publicerades den 8 juni 2009.
Enligt Sture Bergwall hjälpte böckerna honom att erkänna morden.

Karriärsdrag
Gubb-Jan Stigson fick publicist klubbens stora pris 1995 (inte att förväxla med det prestigefyllda Albert Bonniers Stora journalistpris). Var under en period vice ordförande i Kriminaljournalisternas klubb. Förekommit flitigt i media som en av de Quickanhängare som tror att Sture Bergwall är skyldig till seriemord.

Claes Borgström, Sture Bergwalls advokat i sex av mordrättegångarna.

Försvararen

Advokat Claes Borgström anklagas i resningsansökan för att ha varit passiv i rättegångarna och inte tillvaratagit sin klients intressen.
– Jag och Claes Borgström, som vanligtvis är en mycket duktig och kompetent advokat, var goda vänner innan allt det här hände. Men det här har lett till att vår vänskap gått i kras. Efter att jag förklarade vad jag tyckte om det hela har vi inte hörts vid. Borgström har väl fått in cirka fyra miljoner kronor plus moms för att hålla pipan och inte göra det jobb som han normalt sett är duktig på, säger Leif GW Persson, polisprofessor, i en intervju på sajten Nyheter24 som publicerades den 20:e april 2009.

Karriärsdrag
Mellan åren 200 och 2007 utseddes Borgström till Sveriges jämställdhetsombudsman (JämO) av den dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Den sista augusti 2007 slutade han som JämO. Förra året utsågs han till socialdemokraternas taleperson i jämställdhetsfrågor. Efter att ha slutat som JämO bildade han en advokatbyrå tillsammans med den förre justitieministern Thomas Bodström (S).

FOTNOT: Bilderna är länkade från de artiklar de är tagna ifrån (klicka på en bild för att komma till sajten där de är publicerade).

Nu hängs Gubb-Jan Stigson ut i en Facebookgrupp på nätet. Journalisten Gubb-Jan har under alla åren varit en ivrig Quickförespråkare och hävdar än i dag att Thomas Quick är en seriemördare.  I facebook-gruppen som har 326 medlemmar hängs journalisten ut i både bild och text.

De 48 bilderna som är upplagda i facebook-gruppen har alla bildtexter där medlemmarna diskuterar Gubb-Jans journalistik i mindre välmenade ordalag. Det gruppen främst vänder sig i mot tycks vara Gubb-Jans artiklar om Thomas Quick, men även andra artiklar kring bland annat polisinfiltratören Peter Rätz tas upp.

Så här beskrivs gruppen:

NYTTIG IDIOT
Den sk nyttige idioten Gubb Stig Jansson har använt sig av sitt arbete som journalist i eget syfte genom att framhäva sin egen ”förträfflighet” och sprida lögner om andra i uppenbart syfte att utsätta andra för andras missaktning. Gubben fabulerar också helt vilt om hur saker och ting gått till, vem som känner vem och rena lögner publiceras som sanning. Gubb-Stig har gjort sig ökänd som ”nyttig idiot” ( ett uttryck som används inom polisen om journalister som man kan utnyttja i egna syften ) Han är oerhört godtrogen och lättlurad och skriver det han blir ilurad att skriva, han har bara kontakter inom polishuset, inga andra, för han har ljugit så mycket om folk i Dalademokraten att vettiga källor inte pratar med honom, det är från åklagare och polis han får sina uppgifter och blir därmed ett enkelt offer att använda som ”nyttig idiot” ( medan han själv utger sig för att vara en seriös, grävande journalist ) Han har också gjort sig ökänd genom att vid upprepade tillfällen lämna felaktiga uppgifter angående sakkunnigutlåtanden och tekniska spår, även då det gällt så allvarliga saker som mordutredningar…

STORA JOURNALISTPRISET
Gubb-Stig tilldelades stora journalistpriset-95 efter att ha agerat ”nyttig idiot” åt Quickutredarna med Christer Van der Kwast i spetsen. Gubb-Stig sprang deras ärenden och hejade entusiastiskt på när justitiemorden mot Quick genomfördes. Han drev propaganda både för utredningarna och domarna mot Quick i tidningen Dalademokraten. Van der Kwasts karriär tog fart och Gubb-Stig fick pris…

SE GRUPPEN HÄR:
Facebook – Gubb Stig Jansson