Flera stora morgontidningar runt om i landet skriver idag på sina ledarsidor om ”benresterna”.
Och redaktionerna är eniga.
En rättsskandal av ofantliga mått är på uppsegling.

- Berättelsen om Sveriges värste seriemördare börjar likna historien om Sveriges värsta rättsskandal, skriver Mats Skogkär, på Sydsvenskan.
Ledarskribenten på Dalarnas Tidningar påpekar att det är viktigt att nu få fram sanningen.
-De nya uppgifter som journalisten Hannes Råstam fortlöpande förmedlar kring de påstådda Quickmorden är besvärande för experter, åklagare och domstolar, men viktiga för granskningen av svensk rättssäkerhet. Vi måste få veta den rimliga sanningen, skriver Christer Gruhs på Dalarnas Tidningar.
Skånska Dagbladets skribent vill se förändringar i hur domstolarna ser på sina expertvittnen.
- Bara för att en person kallar sig professor innebär alltså inte att personen är ett tillförlitligt vittne i ett brottsfall. Övertro på vetenskap leder inte bara till missvisande tillvägagångssätt, det leder till att det med stor sannolikhet går en barnamördare lös någonstans. Vår okritiska hållning till vetenskapsmäns utsago kan få ödesdigra konsekvenser, skriver Martina Jarminder på Skånska Dagbladet.

”Oerhört övergrepp”
Nerikes Allehanda jämför Quickhärvan med fallet Fritjof Enbom.
- På 50-talet fälldes Fritjof Enbom och ett antal ”kumpaner” till långa fängelsestraff för spioneri. I själva verket var Enbom en mytoman. Han ville vara storspion. Om de rättsvårdande myndigheterna haft ett lite mera kritiskt öga, hade många av Enboms ”kumpaner” frikänts helt, skriver ledarskribenten, och fortsätter;
- Om det visar sig att Thomas Quick är oskyldig är det inte bara ett oerhört övergrepp mot den dömde, utan också mot alla de åtta mordoffrens anhöriga. Om en oskyldig döms innebär det att den skyldige går fri.
Dagens Nyheter är ytterligare en tidning som påpekar att Quickhärvan allt mer ger sken av att vara en rättsskandal.
- Misstankarna stärks att det svenska rättsväsendet inte bara kommit till fel slutsatser utan att fallet Thomas Quick är en rättsskandal, skriver Johannes Åman på Dagens Nyheter.

LÄS OCKSÅ:
Bevisen bevisar att det inte finns några bevis – Skånska Dagbladet
Med flisan faller mer än ett indicium – Dagens Nyheter
Quick och sanningen – Dalarnas Tidningar
Seriebedragaren – Sydsvenskan
Ibland måste någon våga säga tvärt emot – Nerikes Allehanda

Bloggens avslöjande om att Thomas Quick twittrar slog ned som en bomb i Sveriges medier under torsdagen när resningsbeslutet kom.

Vi publicerade redan på onsdagen vårt avslöjande om att Sture Bergwall numera återfinns på Twitter – och skapade ett flöde direkt här på sajten. Nyheten om att Sture Bergwall börjat Twittra fick stort genomslag i mediebruset. Under torsdagen ställde sig flera medier och ett stort antal bloggare frågan om det verkligen var Sture Bergwall som låg bakom inläggen. Det var slutligen  SVT som fick det bekräftat. Ännu fler tidningar hakade på och Sture Bergwalls Twittrande blev rikskänt. När vårt inlägg publicerades hade Sture Bergwall 13 följare – nu är han uppe i 204 stycken.

LÄS OCKSÅ:

Är det Quick som twittrar? – Realtid.se
Bekräftat att Quick twittrar – Nyheter24
Thomas Quick twittrar – Computer Sweden

Klippet kommer från Rapports nyhetssändning den 20 april i år.

Elva starka skäl till resning på torsdag

På torsdag kommer beslutet om Thomas Quick ska beviljas resning i fallet Yenon Levi som mördades i Rörshyttan. Ett positivt beslut om resning är ett måste – för rättssäkerhetens skull. Nu listar vi några av de starkaste skälen till resning som återfinns i ansökan.

• Berättelsen som Quick lämnade stämde inte
  Berättelsen som växte fram om mordet under terapin på Säters sjukhus, har i polisförhören genomgått en genomgripande förändring. Från det första förhöret till vittnesmålet i domstolen har berättelsen förändrats totalt. Detta redovisades inte för rätten.

• Polisen ljög i rättsalen
  Kriminalinspektör Seppo Penttinen sade under ed att förhören ”hållits på ett föredömligt sätt utan inslag av t.ex. ledande frågor eller enträgna upprepningar”.  Det stämmer inte. Ett exempel är de 18 förhör som hållits med Quick och där frågan om mordvapnet upprepades 151(etthundrafemtioen) gånger.

• Det fanns ingen teknisk bevisning
  Domen grundar sig uteslutande på Quicks erkännande. Nu förnekar han brott.

• Thomas Quick ljög om påstådda mord – men rätten fick inget veta
  Quick hade vid tidpunkten bevisligen redan lämnat falska erkännanden om mord. Två pojkar från Norge som Quick påstått sig mördat återfanns vid liv. Han hade också falskt angivit medhjälpare vid andra mord,  som hade alibi vid brottstillfället. Detta redovisades aldrig för rätten. Det borde rimligtvis ha sänkt Quicks trovärdighet betydligt och om tingsrätten hade fått veta detta hade han förmodligen frikänts.

• Expertvittnena lämnade falska och felaktiga uppgifter
  Minnesexperten Sven Å Christianson,  vittnade bland annat om att de minnen Thomas Quick berättade om var verkliga minnen. Vissa av expertvittnena  har lämnat vittnesuppgifter som har varit felaktiga och missvisande. De har sedan legat till grund för tingsrättens bedömning. Andra sådana uppgifter påverkade tingsrättens uppfattning om tillförlitligheten i erkännandet.

• Thomas Quick fick narkotika – men rätten visste inget
  Den tunga medicineringen med narkotikaklassade preparat som Quick utsattes för redovisades aldrig för rätten. Enligt ett utlåtande från Dr. Anna Dåderman är risken för falska erkännanden förhöjd hos den person som få den typen av mediciner i kombination med den typen av terapi. Quicks psykiska och sociala förhållanden var vid tidpunkten för erkännandena sådana att det fanns ett överhängande risk för falska erkännanden.

• Den utpekade medhjälpare hördes aldrig
  Quick påstod att han hade en medhjälpare vid mordet. Men den utpekade medhjälparen åtalades aldrig – han hördes inte ens i rättegången som vittne.  Trots det bygger domen på att medhjälparen var med vid mordet

• Erkännandena kom i terapi som saknar vetenskapligt stöd
  Det redovisades aldrig i rättegången att Quicks erkännande grundade sig på bortträngda minnen som återvunnits i terapin. Det är en terapiform som saknar vetenskapligt stöd och idag är starkt ifrågasatt.

• Terapeuten ljög i rättsalen
  En jämförelse med journalanteckningar och utredningsmaterial visar att psykologen Birgitta Ståhle lämnade falska uppgifter om hur förundersökningsmaterialet hanterades i  terapin. Hon lämnade även oriktiga uppgifter om hennes egen medverkan under förundersökningen. Hon hade faktiskt god insyn i Quickutredningarna och hade tät telefonkontakt med polisen Seppo Pentinnen. Även polisen Seppo Penttinen vittnade falskt om att Quick inte fått någon fakta om polisens fynd genom terapin

• Advokaten gjorde inget för sin klient
  Advokaten Claes Borgström var nästan helt passiv under rättegången. Det enda advokaten gjorde var att hänvisa till ett vittnesförhör med psykologen Birgitta Ståhle. Hennes uppgifter lades sedan till grund för domen. Försvaret fick dessutom inte tillgång till förundersökningen på 288 sidor förens tre dagar innan åtalet väcktes – vilket innebar en mycket begränsad tid för förvaret att gå igenom den. Även under alla de 11 polisförhören som Borgström närvarade vid, ställde han inte en enda fråga.

• Det fanns redan en annan misstänkt gärningsman
  Åklagaren redovisade inte det utredningsmaterial som talade för att denna person, som tidigare varit misstänkt för mordet, kan ha varit den som mördade Yenon Levi. Mannen som i media kallas för ”Glasögonmannen” kunde kopplas i hop med Yenon Levi vid tidpunkten för hans död. Glasögonmannen kunde bindas till brottsplatsen genom ett par glasögon som hittades på samma plats.

  Dessutom fanns det vittnesuppgifter om att föremål som tillhört Yenon Levi återfunnits i Glasögonmannens bekantskapskrets. En omfattande utredning som binder Glasögonmannen till brottsplatsen och Yenon Levi fanns alltså. Men delar av utredningen som ingick i förundersökningsprotokollet togs aldrig upp vid rättegången. Andra delar av denna utredning hölls helt borta från förundersökningsprotokollet.

Birgitta Ståhle, tidigare terapeut på Säters sjukhus

Det är inte bara forskaren Sven Å Christianson som vittnat i domstol för att få Thomas Quick fälld, och som sedan försökt profitera på det genom att skriva böcker. I den senaste SVT-dokumentären avslöjades att terapeuten Birgitta Ståhle skrivit en 500 sidor tjock bok om Thomas Quick.

I ett tidigare inlägg berättade vi om minnesforskare Sven Å Christianson som i mars nästa år kommer att komma ut med boken ”I huvudet på en seriemördare”. I den senaste SVT-dokumentären avslöjades att Thomas Quicks terapeut Birgitta Ståhle skrivit en egen bok. Utkastet till boken hittade Thomas Quick nyligen i sitt rum när han packade i hop sina saker.
- Jag har aldrig skrivit någon bok. Du och jag ska inte prata med varandra. Så är det, säger Birgitta Ståhle till Hannes Råstam, i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Birgitta Ståhle vill inte prata mer med journalisten Hannes Råstam utan hänvisar till att hon hindras av de etiska riktlinjerna. Men vad hon har för moraliska betänkligheter med att skriva en bok och profitera på en psykiskt sjuk man kommer inte fram. I den 500 sidor tjocka boken berättar Birgitta Ståhle om morden och om de sexuelle övergrepp som Thomas Quick skulle ha varit utsatt för. Övergrepp som bevisligen aldrig ägt rum. Boken publicerades aldrig av någon anledning. Kanske insåg till slut Birgitta Ståhle själv idiotin med det hela.

Nu haglar det beskyllningar mellan de två stridande Quicklägren. Det är Sture Bergwalls nya advokat Thomas Olsson som går till motattack mot Gubb-Jan Stigsons debattartikel i Newsmill.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen, skriver Thomas Olsson.

Bråket gäller omständigheterna kring ett DNA-fynd som upptäcktes i fallet Gry Storvik. Gry Storvik hittades mördad på en parkeringsplats i Myrvoll, strax söder om Oslo för 24 år sedan. Omtöcknad av enorma doser narkotikaklassade preparat tog den psykiskt sjuke Sture Bergwall, under namnet Thomas Quick, på sig mordet i slutet av 1990-talet. I juni år 2000 dömdes Bergwall för mordet i Falu tingsrätt. Det fanns inga tekniska bevis som kunde binda honom till brottet, men det fanns fynd i form av blod från förövaren som skadat sig själv vid dådet, och sperma som hittades i kvinnan. Gubb-Jan Stigson påstår i artikeln att advokaten Pelle Svensson ljuger i sin rättsutredning som han lämnade in för tre år sedan till Justitiekanslern. Pelle Svensson menar i rättsutredningen att DNA-fynden undanhållits tingsrätten.
– Vad Pelle Svensson påstår i rättsutredningen, i Newsmill och vad som står att läsa i hans bok är stor omfattning grovt lögnaktigt. Allvaret i det framgår när lögn nu dyker upp också i Quicks resningsansökan, skriver Gubb-Jan Stigson, kriminalreporter, i debattartikeln som publicerades i fredags.

Bråket
Det har sedan tidigare konstaterats att sperman inte tillhörde Sture Bergwall. Analysen av det främmande blodet som fanns på Gry Storviks kropp visade sig tillhöra samma blodgrupp som Sture Bergwalls, men det saknas redovisning av DNA-analys. I den första resningsansökan som gäller mordet på israelen Yenon Levi har det skett en brevväxling där åklagare och advokater fått säga sitt. Och det är det här som nu orsakat bråket. I en inlaga som skickades in av Sture Bergwalls nya advokater Thomas Olsson och Martin Cullberg nämns Pelle Svenssons rättsutredning.
Gubb-Jan Stigson går i debattartikeln till angrepp mot tilltaget.
– Olsson och Cullberg för in Svenssons lögn i resningsprocessen. Alla säkert i god tro. Hur ska ledamöter i Svea hovrätt veta att vad advokaterna framför är lögn, skriver Gubb-Jan Stigson.

Thomas Olsson, advokat. Foto: Micael Engström

”Stigson ljuger”
I söndags skrev advokaten Thomas Olsson en kommentar i anslutning till artikeln på Newsmill. Sture Bergwalls advokat går till hårt motangrepp mot Gubb-Jan Stigson.
– Gubb-Jan Stigson ljuger när han påstår att någon lögn förts in i resningsprocessen. Uppgiften har aldrig redovisats som något stöd för resningen, utan omnämndes endast med anledning av att åklagaren hänvisade till JK:s beslut, skriver Thomas Olsson.
Han menar att Stigson medvetet ljuger om att resningsansökan på något sätt bygger på Pelle Svenssons påstående om att tingsrätten undanhållits DNA-fynden. Det är inte på grund av DNA-fynden som rättsutredningen tas upp av Sture Bergwalls advokater. I stället är det på grund av att åklagaren i resningsärendet hänvisat till JK:s beslut när det gäller hur åklagare och polis agerat under förundersökningen och rättegången.
– Den anfördes av Sture Bergwall som ett skäl för att hovrätten inte skulle beakta JK:s bedömning. Det vet Gubb-Jan Stigson och därför ljuger han, skriver Thomas Olsson.

LÄS ARTIKELN OCH KOMMENTAREN HÄR:
Newsmill 27/11 2009 – Så hamnade lögnen i Quicks resningsansökan

”Naturligtvis har man skyldighet att uppmärksamma om erkännandet förefaller falskt” Claes Borgström, 2009

Thomas Quicks advokat under mordrättegångarna intervjuas i dagens Svenska Dagbladet. Men i intervjun tiger Claes Borgström om sin insats i Quickhärvan. Precis som han gjorde under de elva polisförhören i fallet Yenon Levi. I det 288 sidor långa förhörsprotokollet är Borgström knäpptyst.

I resningsansökan, som det fattas beslut om i december, anklagas Borgström för att ha varit passiv vid rättegångarna. Polisen förhörde Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick, vid tolv tillfällen under mordutredningen i Yenon Levi fallet. Borgström var närvarande vid elva av dessa förhör. I det 288 sidor långa förhörsprotokollet ställer Borgström inte en  enda fråga.
– Naturligtvis har man skyldighet att uppmärksamma om erkännandet förefaller falskt. Tror man inte på historien måste man agera, tala med sin klient och få vederbörande att berätta sanningen, säger Claes Borgström i Svenska Dagbladet.

”Larvigt misstänkliggörande”
Efter det första förhöret i Yenon Levi fallet fick Borgström frågan om han hade något att tillägga. Det hade han inte. Efter att ha tigit sig igenom ytterligare sju förhör fick han återigen samma fråga. Och kom med samma svar. Under de resterande förhören var han fortfarande knäpptyst.
Det finns uppgifter om att Borgström tjänade flera miljoner kronor på att vara försvararen i mordrättegångarna mot Sture Bergwall.
– Det är ett larvigt misstänkliggörande. Fem rättegångar, som det blev, innebär en stor tidsåtgång. Men om jag inte haft det här målet hade jag haft andra, säger Claes Borgström i Svenska Dagbladet.
Borgström får i intervjun frågan om han har varit en dålig advokat, som fler än Sture Bergwall hävdar.
–Jag vill, som sagt inte kommentera det här. Redan att säga att jag fullgjorde mitt uppdrag på ett korrekt sätt är för mycket.

LÄS HELA INTERVJUN HÄR:
Svenska Dagbladet 29/11 – Söndagsintervjun

Det finns en mängd människor som gjort karriär på att fälla Thomas Quick för åtta mord. Nu presenterar vi fem nyckelpersoner som gjort karriär på Quickärvan. Vi reder ut vem som är vem. Och vad som hände med dem efter att polisutredningarna lades ned.

Christer van der Kwast – åklagaren som var förundersökningsledaren och den som fick Sture Bergwall dömd för åtta mord.

Åklagaren

Christer van der Kwast jobbade i början på 1990-talet som länsåklagare i Hörnösand.  När Sture Bergwall, som då hette Thomas Quick,  erkände mordet på Johan Asplund i Sundsvall fick han fallet på sitt bord. Johan Asplunds försvinnande tillhörde van der Kwasts tjänsteområde. Eftersom han redan var insatt i Sture Bergwalls vård fick han fortsätta undersöka resten av erkännandena som kom att omfatta över 30 mord. Det slutade med att han fick Sture Bergwall fälld för åtta av de erkända morden. När Bergwall fick sin medicinering borttagen meddelade han att han inte tänkte delta i några fler mordutredningar. Christian van der Kwast valde då att lägga ned samtliga fortsatta mordutredningar mot Bergwall. Bara det är anmärkningsvärt  –  sedan när slutar svenska myndigheter med mordutredningar bara för att den misstänkte inte vill vara med i utredningarna?

Karriärsdrag
Efter morddomarna sköt juristkarriären i höjden för Christian van der Kwast.
– Det tog en väldig fart. Utan Quick-rättegångarna hade han aldrig nått så långt, säger Jan Guillou i en artikel i Aftonbladet, som publicerades den 21 november 2008.
Christian van der Kwast flyttade till Stockholm och blev i fem år chef för den prestigefyllda Riksenheten mot korruption. De senaste tolv åren har han blivit känd som mutkolvarnas värsta fiende – trots att resultatet varit magert.  Bland annat har han åtalat Skandiadirektören Lars-Eric Petersson för att ha spridit miljoner över sig själv och andra chefer. Det var van der Kwast som genomförde den uppmärksammade husrannsakan mot TV4:as nyhetsredaktion år 2007. Utredningen gick ut på att ta reda på om det var en muta när TV4:s reporter Anders Pihlblad bjöd dåvarande statssekreterare Ulrica Schenström (m) på krogen. Husrannsakan skapade stort rabalder i medievärlden. Inte sedan IB-affären på 1970-talet har en husrannsakan skett mot en stor nyhetsredaktion.
– Självklart är jag oerhört upprörd över detta. Att det kommer poliser och kräver att få göra husrannsakan på en nyhetsredaktion är mycket allvarligt. Det finns alltid personer på en nyhetsredaktion som är där för att lämna uppgifter eller vidimera andra uppgifter. Det är inte självklart att de vill bli sedda av polisen, säger Cecilia Giertta, kommunikationsdirektör på TV4, i en artikel i Aftonbladet som publicerades den 7 november 2007.
De spektakulära fallen skapade stora rubriker i tidningarna – men inget av målen ledde till fällande dom. Under 2009 pensionerade sig Christer van der Kwast men han har fortsatt engagera sig i Quickmålen genom att skicka in ytterst ovanliga inlagor till Svea Hovrätt som svar på Sture Bergwalls resningsansökan.
– En resning vore i det närmaste en tragedi för honom, säger journalisten Jan Guillou i Aftonbladetartikeln från 2008.

Seppo Penttinen, polisutredaren som höll i hundratals förhör med Sture Bergwall.

Polisen

Seppo Penttinen, utredare från Sundsvallspolisen som blev förhörsledare i samtliga fall som rörde mordutredningarna. Penttinen  inledde en nära relation med Sture Bergwall. Det har framkommit uppgifter i media om  att Sture Bergwall kunde prata i timmar med Penittinen på hans hemtelefon. Det har riktas allvarlig kritik mor Penttinen om att han ställt ledande frågor och på andra sätt hjälpt till med att få erkännandena att stämma med verkligheten. Enligt resningsansökan har Penttinen dessutom ljugit i rättegångarna och hävdat att förhören skötts exemplariskt, utan ledande och upprepande frågor – trots att det exempelvis finns dokumenterat att frågan om mordvapnet upprepades 151 gånger.

Karriärsdrag
Penttinen gjorde karriär som mordutredare och arbetar nu vid polisen i Sundsvall. Har enligt obekräftad uppgift hållit i föreläsningar på polishögskolan om förhörsteknik.

Sven-Åke Christianson, psykologiprofessor och minnesforskare. Har vittnat som sakkunnig att Quick berättar om verkliga minnen, vilket tingsrätterna fäst stor vikt vid.

Minnesexperten

Sven-Åke Christianson var oerhört engagerad i fallet Thomas Quick. Förde långa diskussioner med Sture Bergwall om seriemördare som Ted Bundy och andra kända fall.
-  Sven-Åke var ett riktigt seriemördarfreak, säger Sture Bergwall i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Christianson är biträdande professor och leg psykolog vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, och forskar bland annat om traumatiska minnesupplevelser. I mordrättegångarna mot Quick kallades han in av åklagaren som expertvittne. Det var Christianson som skrev de häpnadsväckande vallningsinstruktioner som publicerats i ett tidigare blogginlägg på den här sidan.
– En riktig virrpanna. Han är professor i rättspsykologi på Stockholms universitet och har intygat att Quick talar sanning. Men det kanske är så det är. Man kanske måste vara psykolog för att få för sig det, säger Leif GW Persson, polisprofessor,  i en intervju på sajten Nyheter24, som publicerades den 20 april 2009.

Karriärsdrag
Föreläser bl a vid kurser i avancerad förhörsteknik för poliser. Christiansson har också skrivit böckerna Brott och minne, 1996 och Traumatiska minnen, 2002. Han är även medförfattare till boken Avancerad förhörs- och intervjumetodik, 1998. Böckerna saluförs på diverse bokförsäljningssajter med hänvisning till att Christianson ”har medverkat och konsulterats i ett stort antal mordutredningar.”

Gubb-Jan Stigsson, journalist på lokaltidningen Dala-Demokraten.

Journalisten

Stigson är den journalist som ivrigast skrivit om den påstådda seriemördaren Sture Bergwall. Har skrivit oräkneliga antal artiklar om Bergwall, och följt honom sedan årtionden tillbaks.
- Fenomenet Quick har sysselsatt mig i 18 år. Jag har rätt gott grepp över vad som är sant och falskt och av betydelse, skriver Gubb-Jan i en debattartikel på sajten Newsmill, i augusti 2009.
Gubb-Jan  beskylls i boken ”Thomas Quick är död” för att ha gett Sture Bergwall böcker som handlat om de påstådda mordoffren Johan Asplund och Olle Högblom (”Fallet Johan” och ”Har du sett Olle?”).
- Det är i och för sig inte uteslutet. Jag minns inte det, men vill i självkritisk nit inte kategoriskt förneka det, säger Gubb-Jan Stigson i en debattartikel i Aftonbladet, som publicerades den 8 juni 2009.
Enligt Sture Bergwall hjälpte böckerna honom att erkänna morden.

Karriärsdrag
Gubb-Jan Stigson fick publicist klubbens stora pris 1995 (inte att förväxla med det prestigefyllda Albert Bonniers Stora journalistpris). Var under en period vice ordförande i Kriminaljournalisternas klubb. Förekommit flitigt i media som en av de Quickanhängare som tror att Sture Bergwall är skyldig till seriemord.

Claes Borgström, Sture Bergwalls advokat i sex av mordrättegångarna.

Försvararen

Advokat Claes Borgström anklagas i resningsansökan för att ha varit passiv i rättegångarna och inte tillvaratagit sin klients intressen.
– Jag och Claes Borgström, som vanligtvis är en mycket duktig och kompetent advokat, var goda vänner innan allt det här hände. Men det här har lett till att vår vänskap gått i kras. Efter att jag förklarade vad jag tyckte om det hela har vi inte hörts vid. Borgström har väl fått in cirka fyra miljoner kronor plus moms för att hålla pipan och inte göra det jobb som han normalt sett är duktig på, säger Leif GW Persson, polisprofessor, i en intervju på sajten Nyheter24 som publicerades den 20:e april 2009.

Karriärsdrag
Mellan åren 200 och 2007 utseddes Borgström till Sveriges jämställdhetsombudsman (JämO) av den dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg. Den sista augusti 2007 slutade han som JämO. Förra året utsågs han till socialdemokraternas taleperson i jämställdhetsfrågor. Efter att ha slutat som JämO bildade han en advokatbyrå tillsammans med den förre justitieministern Thomas Bodström (S).

FOTNOT: Bilderna är länkade från de artiklar de är tagna ifrån (klicka på en bild för att komma till sajten där de är publicerade).

Quick fick enorma doser narkotika
- men domstolarna fick ingenting veta

Sture Bergwall började erkänna de första morden 1993 på Säters sjukhus under namnet Thomas Quick.  Det som framkommit sedan han tagit tillbaks sina erkännanden är att han utsatts för en tung medicinering och en tvivelaktig terapimetod.

Det har haft en avgörande betydelse för att Sture Bergwall lämnat falska erkännanden enligt den resningsansökan som är under behandling. Domstolarna fick aldrig veta att Sture medicinerades tungt och inte heller fick de någon information om att erkännandena kommit fram igenom en terapi som går ut på att plocka fram förträngda minnen.
- Varje person som får den typen av diagnos borde undersökas om han eller hon har varit påverkad av benzodiazepiner eller andra psykotropiska droger som har påverkan på vårt psyke. Det här är något som absolut inte bör missa, säger Anna Dåderman, i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.
Anna Dåderman har doktorerat i både psykologi och rättspsykiatri. Hon brukar bland annat föreläsa på polishögskolan om benzodiazepiner.

Massiv medicinering
En vanlig dag kunde Sture Bergwall enligt journalerna få sex  st Stesolid à 5 mg, fem st Xanor à 1 mg, en prefill Stesolid 10 mg,  två st Halcion à 0,75 mg, två st Rohypnol, sex  st Treo comp och  sex  st Panacod. Alla dessa mediciner är narkotikaklassade. Men det var inte stopp där. Sture hade även mediciner ”vid behov” vilket innebar en så gott som obegränsad tillgång mediciner.
- Medicineringen har varit massiv och väldigt experimenterande om man säger så. Mycket stora doser. Enorma doser. Jag har aldrig hört talas om något fall, någonstans, som fått så pass mycket och så pass länge, säger Anna Dåderman, i dokumentären.

Risk för falska erkännanden
I resningsansökan där Anna Dåderman gått igenom Sture Bergwalls patientjournaler hävdar hon att det ligger en förhöjd risk för falska erkännanden. Speciellt om patienten får sådan tung medicinering och samtidigt genomgår den typ av terapi som Sture Bergwall fick. Risken är ännu större för falska erkännanden om terapin genomförs hos en sårbar tvångsvårdad person som lider av allvarlig psykisk störning. Och vars personlighet i de rättspsykiatriska utredningar undersöktes och diagnosticerades med hjälp av metoder som saknar stöd i vetenskapliga studier.

”Väldigt ledsen”
- Jag blev faktiskt väldigt ledsen när jag läste de där journalerna. Trots att jag sett många människoöden. Han kastade sig exempelvis in i en vägg med huvudet framstupa flera gånger i syfte att ta sitt liv. Och personalen tolkade det inte som biverkan av benzodiazepiner – utan att det skulle ha varit konsekvens av det som de kallar för hans ”regridering”. Alltså att det skulle vara framsteg i den terapi som han blivit utsatt för. Det där tyckte jag var så konstigt, säger Anna Dåderman i dokumentären.
Det är ingenting nytt för vetenskapen att dessa mediciner kan ge kraftig biverkningar.
Men trots det nämndes inte detta i någon av de rättegångar som fällde Sture Bergwall för åtta mord.

SE OCKSÅ:
(OBS! Varning för stark läsning)
Utdrag ur Sture Bergwalls patientjournal

Nu hängs Gubb-Jan Stigson ut i en Facebookgrupp på nätet. Journalisten Gubb-Jan har under alla åren varit en ivrig Quickförespråkare och hävdar än i dag att Thomas Quick är en seriemördare.  I facebook-gruppen som har 326 medlemmar hängs journalisten ut i både bild och text.

De 48 bilderna som är upplagda i facebook-gruppen har alla bildtexter där medlemmarna diskuterar Gubb-Jans journalistik i mindre välmenade ordalag. Det gruppen främst vänder sig i mot tycks vara Gubb-Jans artiklar om Thomas Quick, men även andra artiklar kring bland annat polisinfiltratören Peter Rätz tas upp.

Så här beskrivs gruppen:

NYTTIG IDIOT
Den sk nyttige idioten Gubb Stig Jansson har använt sig av sitt arbete som journalist i eget syfte genom att framhäva sin egen ”förträfflighet” och sprida lögner om andra i uppenbart syfte att utsätta andra för andras missaktning. Gubben fabulerar också helt vilt om hur saker och ting gått till, vem som känner vem och rena lögner publiceras som sanning. Gubb-Stig har gjort sig ökänd som ”nyttig idiot” ( ett uttryck som används inom polisen om journalister som man kan utnyttja i egna syften ) Han är oerhört godtrogen och lättlurad och skriver det han blir ilurad att skriva, han har bara kontakter inom polishuset, inga andra, för han har ljugit så mycket om folk i Dalademokraten att vettiga källor inte pratar med honom, det är från åklagare och polis han får sina uppgifter och blir därmed ett enkelt offer att använda som ”nyttig idiot” ( medan han själv utger sig för att vara en seriös, grävande journalist ) Han har också gjort sig ökänd genom att vid upprepade tillfällen lämna felaktiga uppgifter angående sakkunnigutlåtanden och tekniska spår, även då det gällt så allvarliga saker som mordutredningar…

STORA JOURNALISTPRISET
Gubb-Stig tilldelades stora journalistpriset-95 efter att ha agerat ”nyttig idiot” åt Quickutredarna med Christer Van der Kwast i spetsen. Gubb-Stig sprang deras ärenden och hejade entusiastiskt på när justitiemorden mot Quick genomfördes. Han drev propaganda både för utredningarna och domarna mot Quick i tidningen Dalademokraten. Van der Kwasts karriär tog fart och Gubb-Stig fick pris…

SE GRUPPEN HÄR:
Facebook – Gubb Stig Jansson

Kriminalreportern Gubb-Jan Stigson på Dala-Demokraten har återkommit till det stora fyndet på vinden i Korsnäs ett flertal gånger i sina artiklar om Quick.

Fyndet på vinden var en bluff
- upptäckten mörkades under flera år

Polisen gjorde ett lysande fynd på vinden i Thomas Quicks barndomshem. Två askar med könshår hittades undangömt. Håret har påståtts tillhöra Quicks mordoffer. Men nu visar det sig att det var en bluff – och polisutredarna har vetat om det.

Thomas Quick berättade för polisutredare och terapeuter att han gömt likdelar i sitt barndomshem i Korsnäs utanför Falun. Polisen sökte igenom huset i jakten efter bevis, sommaren 1996.
- Det har skett en tilläggsisolering på vinden i det huset . Men vi har lyft på isoleringen där och gått igenom hela vinden utan att hitta någonting, säger Lennart Jarlheim, fd poliskommissarie i dokumentären ”Att skapa en seriemördare”.

Fynd hittades
Men den privatägda likhunden Zampo markerade på en plats som Quick pekat ut. Väl dolt i Quicks gamla vindsrum, som senare också hade disponerats av andra hyresgäster, hittades en tändsticksask och en cigarettask med avklippt könshår.
- De hittade könshår i en tändsticksask. Ja! Tänkte jag då. Där fick ni ett konkret bevis på mina missgärningar, säger Sture Bergwall i dokumentären.
Under åren som seriemördaren Thomas Quick antydde han att könshåret kunde tillhöra ett av hans påstådda offer, Alvar Larsson.

Kwast ville analysera
När domarna mot Quick började ifrågasättas allt mer under 2002, efter domen mot Johan Asplund, utryckte åklagaren Christian van der Kwast en önskan om att att analysera könshåret som hittades på vinden.
- Vi kanske skulle se om det går att komma vidare med detta, säger Christer van der Kwast, i en intervju i Svenska Dagbladet, i oktober 2002.
I artikeln öppnar åklagaren för att med ny utvecklad DNA.teknik komma vidare med utredningen. Och på så sätt – som det står i artikeln – kunna tysta dem som hävdar att Quick är mytoman.
Framför allt var det könshåret som lyftes fram som det bevis som skulle få Thomas Quicks tvivlare på fall.

”Smusslades undan”
Men någon analys av materialet presenterades aldrig för allmänheten – fram tills dess att Hannes Råstams senaste dokumentär visades i TV den 8:e november i år. Då avslöjas det att asken som könshåret låg i tillverkades 1989 – fem år efter det att Quick flyttat från huset. Quick kan alltså inte ha lagt asken på vinden.
- Det här visar på det ständiga fusket. Allt som talade mot mig som gärningsman undanröjdes och smusslades undan, säger Sture Bergwall i dokumentären.

SE OCKSÅ:

• Svenska Dagbladet 2002 – DNA-teknik kan lösa tvist om Thomas Quick

• Dokument inifrån – Att skapa en seriemördare